God morgon världen!

Tisdagar kicks måndagars ass everytime.
Sol och bra humör.
Mötesfri dag och matlådan inte kvarglömd på bänken.
Let's make some magic!

(Att benen har ännu värre träningsvärk idag totalignorerar jag...)

Får man sova innan 21?

Jag är så sjuuukt trött...

Mammas tjej

Micha har satt på sig sina städkläder (Theos finväst) och är nu i färd att skrubba hela huset rent med sin lilla svamp.
Lagar hon sen middag är hon en perfekt blandning av Fredde och mig.

Träningsvärk

Ni vet känslan när man inte kan sätta sig utan att skrika rakt ut och varje steg nedför en trapp känns som ett slag med en slägga mot låren.

Den känslan.

Nu kör vi igen!

Vet inte hur smart det var att starta upp löpningen igen med att jogga 5,5 km?
Hade ju kunnat nöja mig med 4 typ.
Blodsmak i munnen, tunga ben och svettig som bara den.
Men jag gjorde det!

Märks att jag inte sprungit på ett tag när jag blir chockad av att Runkeeper numera har en röstfunktion som meddelar hur långt man sprungit och hur snabbt - det har säkert funnits länge men jag har inte kört sedan tre uppdateringar sedan typ...
Bra funktion anyway, peppar en att springa bättre.
Fast idag fick jag ändå nöja mig med att slutligen hamna på snittid 7 min/km.
It's a start liksom.

Tack och godnatt

Dancing Queen

Vem behöver Garbo när man har Kattis vardagsrum liksom?
Isse är drottningen på vardagsrumsdansgolvet.
I wanna dance and love and dance again...

Party on

Buffén avklarad.
Nu Singstar för hela slanten.
Isse dominerar som alltid.

Bruden mejkad

Efter besök på Make up Store så är hon nu redo att festa vidare.
Hemma hos moi!

Sååå gott!

Isses Thom ka gai får klart godkänt.

Let the eating begin!

Kökschef Isse

Skumpan serverad.
Vi har hela restaurang De Ville för oss själva.
Isse ska få laga vår lunch tillsammans med thailändsk kock.

Let the matlagning begin!

And the winner is...

Isse!
Och utan krossad näsa eller knäskålar.
Men jäkligt svettig.

Kill kill kill

Övning pågår.

Rocky släng dig i väggen

Snart dags för MMA-fight mot Sveriges bästa kvinnliga fighter Hanna Sillén.
Isse är redo.
Let the uppvärmning begin.

Kidnappad blivande brud

Efter en korg med instruktioner lämnats kl 8.20 fick hon packa väska och (yrvaken) gå till bussen själv.
På bussen väntade halva gänget.

Let the möhippa begin!

Hopp om livet

Unge doktor Ali (som alltid tuggar tuggummi och har joggingskor) var lyssnande och förstående.
Han tryckte på ben och rygg och konstaterade att det mest troligen inte rörde sig om nån propp.
Jag fick ta fem rör med blodprover för att utreda vidare i alla fall.

Jag tjatade även till mig en remiss till mammografi eftersom jag känner att det är läge att kolla mig igen.
Även om jag självklart självkontrollerar och inte har känt nåt nytt.
Men det finns ju i släkten med både mormors mor, mormor, mormors syster och allra helst mamma min.
Och mammas kusin gick för några veckor sedan bort i cancer 51 år gammal (hon fick sitt första bröstcancerbesked för tio år sedan).

Jag känner mig i alla fall sedd och hörd och hoppas att eventuella psykosomatiska besvär ska försvinna nu.
Och så ska jag sluta stressa (dvs inte ta på mig roliga uppgifter som jag egentligen inte hinner) och försöka stretcha mer (enligt dr Ali är det bra för mitt ryggslut som är ömt och påverkar resten av kroppen).

Så, vad har ni för er idag då?

Kära värme stanna

Jag har vant mig vid detta ju!

Hypokondri, stress eller allvar?

I snart två veckor har jag haft lite diffusa besvär.
Stickningar i kroppen och träningsvärkskänsla.
Men framförallt har det flera gånger om dagen värkt till i min vänstra vad.
Som pulserande stegrande smärta som håller i sig i typ några sekunder men sen försvinner.
Mycket obehagligt.
Ibland har jag till och med skrikit till.

Ja, jag har ringt läkaren idag.
De bad mig ringa på akuttid imorgon bitti så bokar de in mig.
Benet är inte svullet eller rött.
Man ser inget konstigt med det alls.
Troligen är det väl samma som jag hade för drygt tre år sedan - dock hade jag inte smärtan i vaden då utan bara stickningar och träningsvärken.
Då var det stress sa min fine husläkare (som tyvärr nu är pensionerad) och ordinerade mig en ostressig tillvaro och mindre googlande på symptom...

Men är jag stressad nu?
Det går bra på jobbet, fast det är ju så klart en hel del att göra med webbprojekt (där JAG ska designa vår nya webb) och vägledningslayouter.
Hemma planerar jag fester och resor vilket kanske kan verka stressande, men det är ju kul.

Jag är mest orolig för att jag är orolig - psykosomatiska besvär är ju min specialitet.
Och saker som MS och blodpropp ska jag absolut inte googla...

Det är vår...

...när man kan ha vårskinnjackan på till jobbet och lunchsushin kan intas på en solig bänk vid Nybrokajen.

(Ignorerar totalt att det ska bli snö och närmare nollan framåt fredag-lördag...)

Ett rent helvete

Senaste tre dagarna har jag varit väldigt huslig.
Rensat ur garderober i hallen, rengjort spisen (även bakom), städat under diskbänk, rensat och rengjort kylskåp, vattnat blommor, bytt sand i kattlåda, gått igenom alla tre pappershögarna på övervåningen, dammsugit, diskat, tvättat och torkat fyra tvättar, putsat en del fönster, tagit fram utemöbler, rensat leksaker, rensat barnkläder, fyllt nya byråerna med barnkläder, storhandlat, planterat nya uteblommor...

Fredde skulle nog säga att han borde åka bort oftare.
Jag säger att jag gör allt för att slippa tänka på att jag känner mig ensam och saknar honom...

Men rent och städat har vi alla fall.
I bästa fall i en vecka.