Pang! Där gick startskottet...

Okej, nu gäller det.
Följa schemat slaviskt.
13-16 städa järnet.
16-17 pynta och duka.
17-18 fixa klart maten.
18-19 maskera sig till... ja vad var det nu jag skulle vara...?
Ja, ja det löser sig.
Nu till leksaksplockningen!

Efterlysning

Johanna Birath, 15 år och försvunnen.
Kallar sig för Hannah och finns med största sannolikhet i Stockholmstrakten.
Alla tips lämnas omgående till polisen på 114 14.
Sprid denna efterlysning.
På Hosannas sida finns bild på den försvunna Johanna.

Avcheckat inför morgondagens Halloweenkväll

Ett stycke smörgåstårta fixad.
Check på listan.
Ja, delvis i alla fall.
Måste ju garnera den imorgon så klart.
Men det är ju det roliga jobbet.
Och denna gång ska den ju bli coolast dekorerad med Halloween-tema... Buuuh!

Inhandlat svart dukar (okej, lakan) och pumpapynt.
Check på listan.
Inhandlat en låda Heineken på flaska, lite vin och annat drickbart.
Check på listan

Har tagit halvdag från jobbet imorgon för att städa hemmet, pynta med Halloweengrejer och göra klart resten av buffén.
Sen måste jag ju fixa mig själv också förstås.
Om jag bara kunde bestämma vad jag ska ha på mig.
Helst inte en halvtimme innan de kommer.
Inte check på listan...

Utklädda barn

Halloweenfirande på dagis idag.
Jag hade förberett med matchande dödskalletröjor till barnen.
Theo vaknade dock på morgonen och hade bestämt sig för att han minsann skulle vara utklädd till Blixten McQueen (från Disneyfilmen Bilar för er som missat det).
Han ville helst vara rödmålad i hela ansiktet...
Jag kunde sträcka mig så långt som till att måla dit blixt och siffrorna 95.
Han nöjde sig glatt med det.
(Eller, nja han skulle promt även ha svarta ringar på fötterna som symboliserade däck.)
Gladast var han i alla fall att alla barn på förskolan genast såg att han var utklädd till Blixten...


Han skulle också ha kunnat vara Flash Gordon, eller hur?

Theo bestämde också, enväldigt, att Micha skulle ha fjärilsvingar på sina kinder.
Min förmåga att måla fjärilsvingar är sådär, om man säger så.

Micha var inte lika nöjd som sin bror...

Inspiration

Detta var en mycket inspirerande blogg.
http://inspirationsdesign.blogg.se/
Hennes hem känns som något jag skulle kunna tänka mig.
Mycket vitt och svart och sen byter hon ut detaljer i olika färger.
Jag älskar det sättet att inreda.
Typ orangefärgade ljuslyktor, kuddar och gardiner nu på hösten - sen röda detaljer till jul, turkosa till januari, gula till påsk etc...

Önskar att man hade mer tid, pengar och ork att satsa på heminredning.
Det är ju så sagolikt roligt.

Efterlysning 2

Någon som vet vad som hänt med Radhusfruns blogg?
Har hon bytt adress?
Det blir konstigt när bloggar man följer plötsligt inte finns mer.
Som någon bekant som flyttar utan att skicka flyttkort.
Så läser du detta Radhusfrun - berätta vart du flyttat!

EfterLYSning

Denna taklampa Cancan från Mio är maken och jag kära i.

Vi blir sällan kära i samma typ av inredning, så detta är ett riktigt undantag.

Men tyvärr, tyvärr så har Mio slutat sälja dessa.
Någon som vet var jag kan hitta en sån lampa?
Love it.

Want it.

Need it.

Gårdagens ordningsmani

Efter barnkalas igår blev det resa med lånesläp till Märsta.
Hem med tre bokhyllor med frostade glasdörrar.
Inte riktigt den färg som jag letat efter men de var i bra skick och priset för bra för att rata.
Sen var det att tömma de hyllor och lådor vi hade innan, ställa ut gamla hyllorna på balkongen (för att slängas eller ges bort vid tillfälle - förhoppningsvis snart), rensa skräp, stoppa i lådor och tidningsmappar samt att fylla de nya hyllorna.
Var klar vid 23-tiden.
Men shit så nöjd jag är.
Vi har ordning!!
Så här såg det ut före (eller för 1½ år sedan då jag fotade kaoset)...

Och så här ser det ut nu...

Jag gillar att det är frostat glas i dörrarna men funderar på att kanske sätta in tyg eller tapet på insidan. Jag gillar enhetlighet.

Mest nöjd är jag med fotoskåpet, där en hel hylla fick fyllas av våra vänner och släktingars bröllopskort.

Måndag

Men se där.
VAB idag igen.
Det känns ju bra.
Not.

Micha är fortfarande förkyld.
Men inte alls så farligt och kunde nog ha gått på dagis men Theo fick hög feber igår kväll (ökade från 38,7 till 39,3 på tio minuter) och man får feberkrampsångest som vanligt.
Som tur är klarade han natten utan problem men lite feber även på morgonen.
Blir hemma idag åtminstone.
Halva dagen som vanligt.
Det är förbannat tur att vi kan göra så, maken och jag, annars skulle man komma hopplöst efter på jobbet.

Okej, back to the kids.
Theo kollar nu in SvampBob och Micha bäddar ner Pippi under ett tallriksunderlägg.
Nöjda och glada än så länge.
Får se hur länge det håller i sig.

What's up?

Nu.
Barnkalas.
Sen.
Upphämtning av Blocket-fynd-bokhyllor i Märsta.
Ikväll.
Ordning i hemmet.

These boots are made for walking

Eller...nja, de kanske inte är skogsvandrarstövlar direkt - men aj aj vad snygga de kommer vara på jobbet.
Och på eventuella dansgolv i höst.
Jag älskar mina nya stövlar!!
Äntligen höga stövlar som jag inte har några problem med att dra igen dragkedjan på och där man till och med får in jeansen.
Och de är så klart helt i skinn.
Love them.
Love them!

Varför vaknar barnen redan klockan 6?

Just det vintertid.
Gäsp.
Detta blir en lång dag.

Ensam lördagmiddag

Nu har maken och sonen lämnat hemmet för middag med kompisen och hans dotter.
Känns lite konstigt.
Man är liksom tillfälligt övergiven för att kompisen inte längre kan komma över hit och umgås med oss.
Eller, korrigering, med mig.
Det blir så uppenbart på det sättet.
Som delad vårdnad liksom.
Men, det går ingen nöd på mig.
Har ju dottern och en hel del lördagsgodis hemma.
En bra kombo.

Ordnung und reda

Idag är målet att få en någorlunda genomtänkt ordning här på övervåningen.
Städa, javisst.
Men framförallt ska vi rensa, slänga, stoppa i lådor, flytta möber och annat som gör mitt kaos mindre kaotiskt.
Men först blir det ett besök i Barkarby för inköp av lådor och annat som gör tillvaron lättare.

Nu ska det bli ordning gaddammit!!

Suck

Shit vilka höfter jag har ser jag på kortet...
Men de går fasen inte att träna bort.
Child-baring-hips.

Dagen-innan-lön-shopping

Jag shoppade igår.
På Gina Tricot.
En vit klänning inför årets julfest på jobbet som kommer ha vitt och silver som tema.
Annars skulle jag nog aldrig komma på idén att köpa en vit klänning...


Min posering är sådär. Har tights på mig och det ser ut som mina ben smält samman.
Försökte dimma bort stöket i hallen...

Sen blev det så klart en tisha.
Älskar Gina Tricots t-shirts.

Man får inte svettas för mycket i den bara - så blir det cd-skivor...

Sen hittade jag drömstövlarna på K5 i Vällingby, men de får jag vänta till imorgon med att köpa då lönen kommit.
Men jag tror att de är de bästa jag någonsin provat.
Bildbevis kommer så snart jag shoppat dem.

Kruppigt värre

I november förra året fick vi uppleva det första gången.
Nu var det dags igen.
Micha har har fått falsk krupp.
Vid läkarbesöket förra året sa läkaren att detta troligen är något hon kommer få väldigt ofta i samband med en förkylning.
Vi får väl se oss lindrigt drabbade om det bara blir en gång per år som nu.
Men jisses vad jobbigt det är.
Spenderad tolvslaget i natt i discoduschen med ångabastun på.
Fasen vilken bra investering det var för oss med en ångbastu!
Sen har hon fått ligga i vår säng där man kunnat ge vatten, bulla upp med kuddar (vilket hon i och för sig ratar och rullar ner vid fotändan) och trösta när den skällande hostan varit som jobbigast.
Men en helt okej natt blev det ändå.
Micha är jättepigg, utan feber och bara lite snorig - men ibland kommer skällhostan och det är lika bra att hon får vara hemma ett bra tag så hon frisknar till.
Dock känns det ju sådär att behöva köra VAB igen...
Vad är man uppe i nu?
25 VAB-dagar sedan dagisstarten?
Thank God att vi har jobb som gör att vi kan ta halvdagar.
Fredde kommer vid lunch och byter av.
Jämställdhet rules!

Filmproducentens dag

Vallentuna.
Vallentuna ligger långt bort.
Långt bort från civilisationen nästan.
Vi åkte vilse redan vid Häggvik.
Sen när vi äntligen kom på rätt väg så var det bara att köra och att köra.
Men vi kom fram.
En halvtimme efter utsatt tid.
Med 24 sallader, 25 dressingar, 50 pizzabröd och ett otal Ramlösa och Pripps lättöl.
(Som personalchefen även hade skrivit under papper på att han beställt, jäääij!)

Gänget vi skulle filma var långt över förväntningarna.
Unga, snygga, roliga och sjukt sociala.
Precis perfekta för rekryteringsfilm för att locka samma typer av människor som de själva.
Jag har skrattat så mycket idag.
Det kan inte annat än bli en toppenfilm.
En toppenfilm på 0.59 min.
Webbfilm.
Mycket bortklippta sekvenser blir det.
Men då blir det kvalitet i klippen!

Ajdå.
Nu hör jag motorsågen igen.
Dags att vräka maken ur soffan.
Godnatt mina raringar!

Aaaa...tcho!!

Ni vet den där känslan man får bråkdelen av en sekund efter att man nyst?
Allt blir så öppet - så glasklart - i hjärnan (och i mitt fall även den täppta näsan).
Den känslan skulle jag vilja känna lite mer konstant.
Men det är väl en mindre hjärnblödning man får?
Kanske inte så bra att önska sig vid närmare eftertanke...

Imorgon är en annan dag

Ikväll var det fackligt möte och sen sminkdemonstration av Mary Kay-produkter.
Viktiga grejer alltså.

Imorgon är det rekryteringsfilmshoot i Vallentuna.
Lite nervös, som en av projektledarna för det hela.
Men det ska nog gå bra.
Mest nervös är jag för att jag kanske inte var tydlig nog till personalchefen att han nu får bekosta lunch för 24 pers på sin budget...
Aj då.

Så har jag hosta också.
Blä.

Lugnet har lagt sig över kaoshemmet

Hemmet städat.
Aaahhh...
Inget mer helgjobb (chefen tyckte till och med att jag skulle ta ledigt en dag).
Aaahhh...
Maken och jag sams och mätta på god pasta.
Aaahhh...
Jag har en glass med mitt namn på sig i frysen.
Mmmm...

Sammanfattning av dagen.
Helt okej.

Städskulden växer

Ja, jag vet.
I am a fucking idiot när det gäller de krav jag ställer på mig själv.
Jag är sjuk.
Jag har jobbat nästan hela dagen.
Varför städa inför städhjälpen liksom?
Jag har blivit städgalen.

Tror min städfascism började förra året.
Japp.
Jag vet nästan exakt när.
Den dag F kom hem och meddelade att hans kompis (för övrigt gift med den onämnbara) hade sagt att vi hade jäkligt stökigt hemma.
Ja, hans exakta ord kanske inte var så men meningen var att vi hade ett stökigt hem.
"Bättre lite stökigt än ett rent helvete som du har hemma!"
Det tänkte maken säga, men det sa han inte.
Och hur mycket jag än vill strunta i det, skita i vad någon annan tycker, så gnager det lik förbannat i mig att någon tycker att vi har så stökigt att det måste påpekas...

Det är lättare för F.
Det är det.
För hur gärna man vill leva i ett jämställt och modernt samhälle så är det ändå oftast kvinnan i förhållandet som får bära "skulden" när allt är så himla o-perfekt.
Eller i alla fall känna den (jo jag vet, totalt onöööödiga) skulden över att inte kunna "fixa det".
F couldn't care less.
Jag bryr mig alldeles för mycket.
Sjukt för mycket.
Och ändå får jag inte till det.
Jag städar och plockar.
Men det är ju redan fel i grunden när vi inte har nåt organiserat hem.
Det är som att kratta löv i storm.
Varför anstränga sig när saker sticker ut ur omaka bokhyllor och lådorna rymmer skräp från ett decennium sen, som borde rensats och slängts men som ingen orkat?
Jag önskar att jag kunde rycka på axlarna och strunta i det.
Men istället så springer jag runt och plockar och stuvar undan och fixar trots att jag är trött och sjuk och kommer få hostattacker i natt...

Ni som avundas min städhjälp.
Don't.
Det är alldeles för mycket nojjande och fixande innan för att det ska vara värt det ibland.
Men jag lever på den där jättekassen ovikta barnkläder som imorgon kommer ligga i vikta fina högar.
DET hade jag inte orkat göra ikväll.

Host å go'natt!

I suck!

Nu är den ute.
Den uppdaterade webben.
Det känns bra.
Men det tog tid och kraft.
Jobbade till 16.30.
Ingen tid i solen.
Ingen tid med familjen.
Men det är eget val.
Jag planerar min egen arbetstid.
Typ.
Men nu är jag slut som artist.
Fast inte kan jag ligga hemma och njuta nu och försöka friskna till.
Nej.
Jag måste röja inför städbesöket imorgon.
Det är ju inte klokt egentligen.
Att städa INNAN städtjejen kommer!
Men de plockar ju varken kläder, leksaker eller disk.
Och vad har man mest av?
Inte fan har man lika många dammråttor liggande framme som man har kläder, leksaker och disk...
Och så måste jag samla ihop tvätten hon ska vika.
Hann inte tvätta alla barnkläder i helgen heller så nu kommer hon ägna lika lång tid åt hälften så mycket tvätt.
Och så ligger tvätten kvar i tvättkorgarna och hånar mig.
Hahaha - you suck as a homemaker!
I know!

Jobbe?

Har preppat mig med nässprej, hostmedicin och en frukost på flingor o mjölk plus en stor kopp te.
Halsen skrapar och huvudet är fullt med annat än smarta tankar.
Nu är det dags för en tur till jobbet igen.
Hoppas allt går som det ska och jag kan komma hem igen till eftermiddagen i alla fall...
*snörvel*

Från bröllopsalbumet...

Men vad f...
Jag måste ju sluta lägga ut hemska bilder på mig själv!
Värsta självplågaren.
Här kommer en vackrare bild som kompensation - från bröllopsalbumet.
Den dag man var prinsessa.
Och maken är ju alltid min prins...

Från Halloween-albumet...

Här är jag, uppenbarligen, den spöklika änkebaronessan von Bu! Nej, det är inte mina korkskruvar...

Här kommer hornen och korsetten fram. Syns det att jag ammar? I think so. Gravidhullet kvar men en korsett funkar i det läget.

Återigen devil lady. Och lite kinky halsband också. Tror jag var gravid här - dock inte amningsboobs...

Bara svärtade ögon funkar också, när man tröttnat på horn och korsetter.

Men jag slår inte makens "Wolverin"-look för nåt år sedan. Han var både läskig och en aning sexig...

Jag undrar vilka roller vi ska anta denna Halloween.
Häxa?
Pumpa?

Eller det läskigaste jag vet - clown...

Kvällen so far

Det är som om nån bytt ut mina barn...
Den ena leker snällt i lekrummet med Kalle Anka-dvd i bakgrunden.
Den andra hon dansar till barnprogrammet Pomos Piano.
Med en mössa på huvudet.
Ibland kommer hon och matar mig med leksakssmörgåsar.
Ingen är hyper eller grinig.
Bara glada barn.
Wow.

Jag dricker Ramlösa citrus och smygäter godis medan jag letar Halloweenrecept på webben.
Har nämligen Halloweenbjudning på gång.
Sånt måste planeras för i god tid.
Jag älskar, som många av er vet, fester.
Och Halloween är nästan den bästa festen att ha.
Då är det helt okej att go overboard med pyntande.
Spindelnät, svarta dukar, massor av ljus, rykande grytor, spindlar, pumpor, höstlöv and so on.
Plus att man får - nej, bör klä ut sig, vilket är det roligaste av allt.
Ett år var jag utklädd till utomjording - silverfärg i hela ansiktet och halsen, stora spetsiga öron och matchande aliendräkt.
Jag var inte snygg.
De senaste Halloweenfesterna har jag istället försökt att satsa på den sexigare looken.
Lite korsettliv och mörk sminkning och en peruk eller horn.
Ska se om jag inte kan leta upp lite bilder på mitt skrämmande jag...

Resultat av alkotestet

Njae.
Så kan man sammanfatta alkotestet.
Jag låter faktiskt lite mer raspig än igår och första timmarna var sjukt sega.
Nu är det väl okej.
Och det får väl vara bra betyg med tanke på att jag från klockan nio imorse spenderat fyra timmar på jobbet med att fixa webblänkar och annat strukturellt inför morgondagen.
Sen har jag försökt städa lite här hemma.
Det var kaos.
Som vanligt.

Mest sur är jag för att jag inte kunnat träna på flera dagar.
Inte ens en promenad i solskenet har det blivit idag.
Aptrist.

Maken överger mig om en timme för killkväll och bowling.
Då blir det jag och barnen.
Hoppas på en lugn kväll då jag får vila skallen och kurera mig.
Men så brukar ju inte lördagkvällarna se ut.
Inte när man är ensam med the kids i alla fall.
Ja, ja, jag hoppas ni andra njuter av sol och ledighet i alla fall.
Wish me luck!

Alkotest

Det blir inte riktigt bättre.
Snarare sämre.
Jag låter som jag druckit whisky.
Rasp, rasp, rasp...
Och så måste jag in och jobba i helgen igen.
Slängde mig iväg från jobbet med ångest i maggropen - både för att jag var sen till hämtningen och för att jag inte hunnit klart allt inför helgens webblansering.
Tror fan det, att förkylningen inte släpper när man stressar i detta tempo.
Nu sitter det snart på bihålorna tror jag.
Tror jag ska testa alkoholmetoden ikväll.
Drinkar och vin.
Det KAN hjälpa.
Jag blir testpilot för er skull.
Igen.
Återkommer med resultat tomorrow.

Harkel & host

Hela halsen full med slem.
Mukus.
Harkel, harkel, host...
Jag hatar höst- och vintersäsongen och alla dessa förkyyyyyylningar.
Damn it!
Fredde sov på övervåningen eftersom han hostar så.
Själv fick jag ta in ledsen M i min säng och ge välling vid 4.
Sen trösta Theo som hade mardröm, om att han var jagad av en fisk, vid 4.30.
Jag är trött och sjuk.
Men dags för jobbet.
Harkel, harkel, host...

Rapport från glasstest

Jodå.
Glassen hjälpte hela dagen.
Men nu är kliet tillbaka.
Ska jag vara testpilot igen?
Kanske bättre att satsa på lite te...
Ja, se så nyttig jag är.
Kan motstå frestelsen.
Jätteduktig!

Bad me

Jag äter glass.
Inte alls i linje med min "träna-och-äta-nyttigt" tanke.
Men jag har hosta på g.
Det kliar i halsen när jag andas.
Mot hosta hjälper bara glass.
Eller så ramlar jag ner i KaosAnnas drogträsk.
Men just nu kör jag glass med chokladsås.
Återkommer i morgon om det gjorde susen.
Se mig som er testpilot inför influensasäsongen.
Jag gör det för allas skull!
Inte alls för att jag har sjukt behov av glass med chokladsås...

Jag söker svar

En sista grej innan jag går och lägger mig.
Kom ihåg att svara på enkäten som ligger ute nu.
Jag känner att det skulle vara skönt att ha lite koll på er.
Ni som läser.
Jag misstänker att många är vänner till mig som bara inte erkänt att de läser nämligen...
Är det så?
Eller har ni bara ramlat in här av misstag för att exempelvis KaosAnna länkade till min Shilo-liknande dotter?
Svara så är ni rara.
Oj så jag rimmar.

Riktiga vänner

Men så glad jag blir - Fredrik Hallgren har addat mig som vän på Facebook.
Då är man ju vänner liksom!
Ja, du gjorde mig också glad Sus. Självklart!
Ting slängde jag mig på helt på eget bevåg.
Nu vågar jag mig även på att skicka en friend request till fru Kaos.

I'm such a joiner

Just det.
Jag sa till Fredde innan föräldramötet att han skickar mig på egen risk.
Risken att jag tackar ja till saker.
I know myself.
Jag är nu med i föräldrarådet.

Aj igen...

Fuck vad poweryoga gör ont.
Typ överallt.
Och dum som jag är lärde jag mig inte av förra veckans misstag.
Man MÅSTE dricka en massa vatten hela dagen.
Annars får man kramp.
Jag får främst kramp i tårna.
Det är som när jag var gravid.
Tårna låser sig i nån skum position och det gör djävelusiskt ont.
Förstå hur galet det ser ut när man står i brygga och tårna låser sig i kramp.
Jag kan säga att jag inte ser särskilt smidig när jag slänger mig mot tårna för att häva krampen...

Och så gör det ont i alla muskler man spänner och sträcker ut.
Om jag skulle köra poweryoga tre dagar i veckan tror jag att jag skulle få en superkropp.
Det känns så i alla fall.
Men det känns också som att jag inte pallar mer än ett pass i veckan.
Jag kommer ha svårt att gå imorgon.
Aj.

Aj

Nu är det till att slänga i sig middagen, gå på föräldramöte och sen iväg på poweryoga.
Poweryoga i 75 minuter trots att jag knappt kan använda högerarmen sen pump-passet i helgen...
Ja, detta ska bli sköj!

Sorgset

När jag kom till jobbet idag höll vår vaktmästerikille H på att hissa flaggorna på halv stång.
En av våra kollegor hade gått bort i cancer.
Det var det tredje dödsfallet på mitt våningsplan på runt tre månader.
Det känns långt i från okej.
Det känns sjukt sorgligt.
Människor som nyligen levde, skrattade och jobbade med oss - även om några var sjukskrivna sedan ett tag - finns inte längre...

Dödsfall får mig alltid att tänka på mamma.
Efter att hon gick bort var det flaggor på halv stång runt hela landet.
Allmän sorgdag eller nåt.
Det var ju en sån katastrof som inte gick att missa.
Första året gick jag till hennes grav säkert en gång i månaden i alla fall.
Nu kanske det blir var tredje månad.
Det känns inte heller okej.
Det känns sorgligt.
Som att jag skulle ha glömt henne.
Men jag tänker på henne varje dag.
Och gråter lite varje dag, när jag tänker på henne - eller saknaden av henne.
Nu har det snart gått fyra år.
Men jag tror jag kommer tänka på henne varje dag så länge jag lever.

Men idag tänker vi på kollegan som inte längre kommer tillbaka.
Döden är piss...

Ni som kan - kolla in herr Hallgren!

Nu måste ju även jag skriva hyllande ord till vår käre Fredrik Hallgren - huvudrollsinnehavaren i teatersuccén "Pengarna eller livet" som nu går på Södra Berget i Sundsvall.
Han hyllas just nu av en enig presskår uppe i Sundsvallsmetropolen.
Välförtjänt så klart.
Fredrik är en sjukt rolig man (enbart hans hemvideos får mig att rulla av skratt) som nu äntligen får visa sin storhet i en huvudroll.
Hade jag bott liite närmare Sundsvall än mina 40 mil hade jag självklart rusat för att kolla.
Så ni som bor bara 30 mil bort eller närmare - köp biljetter och skratta åt min "cybervän".
För han är värd att skratta åt!

Ha det underbart med choklad och skumpa och din käresta nu Fredrik...
Och kom ihåg oss alla när du blir Sveriges nye teaterstjärna!

När man ska zzzzzzzzz...

Jag tänker sovrum.
Vill ju ta tag i det där med att fixa sovrummet innan jul.
Köpa nya möbler (garderober redan inköpta) och sätta upp fototapet som fondvägg.
Tänka tema.
Men vad för tema ska vi ha?
Orientaliskt?
Afrikanskt?
New England?

Jag vill att det ska kännas som att komma till ett hotellrum.
Ett hotellrum som man faktiskt bor i.
Avskalat men hemtrevligt.
Vi kommer ha garderober med skjutdörrar.
Spegelglas tror jag att det blev (det var ju ett tag sedan vi köpte dem).
Nån med idéer?
Färgtema?
Jag tänker vita väggar + fondtapeten.
Men övrigt?

Help me folks!
Skicka länkar på snygga sovrum så jag får inspiration.
Tack.

Nej, det var INTE bättre förr...

KaosAnna är fotonostalgisk och vill att vi andra ska vara falla för frestelsen också.
Och det gjorde jag ju så klart.
Föll för frestelsen att outa mitt tonårs-jag.
It's not always a pretty sight.

Här är jag för nästan exakt 17 år sedan.
Drygt 15 år.
Hemmablonderad.
Ännu inte insatt i pincettens möjligheter för ögonbrynen...


Jag tror det var nån maskeradkväll.
Rättelse - jag hoppas att det var det.
Jag har fejkmouche.

Två år senare såg jag ut så här när jag åkte tåg ner till Schweiz med en kompis för fem veckors jobbande på missionsgård i en liten bergsby.
(Don't ask me, please...)
Brunare hy.
Kortare hår.
Totalt söndernoppade ögonbryn.
17 år och nästan okysst.
Ja, nästan sa jag.

Känns skumt att se sig själv så där.
Jag är glad att jag växt upp om man säger så.
Och växt i min näsa...

Lugnet har lagt sig

Ni kan sluta oroa er.
Jag ligger inte i kramper på badrumsgolvet.
Det var snabbt övergående.

Dock hann maken och sonen käka upp allt godis, i all välmening så klart, men nu har jag inget gott att stoppa i lilla känsliga magen.
Men kanske lika bra det.
Jag har ju fortfarande februaribeach 2009 att jobba mot.

Jävla magkramp

Pardon my french.
Men bajs också...
Trodde min IBS i stort sett var över nu förtiden.
Verkar som jag kan fetglömma det.
AJ...

Krampaktig middag

Druckit gott rödvin.
Ätit inte alls lika god kycklingfajitas.
Nu har jag ont i magen.
Aj.
Tråklördag.
Godis kanske?
Inte bra för magen eller hur?
Suck.

Jag överlevde...

...både det grymma bodypump-passet och själva gymbesöket.
Inte en arg donna in sight.
Däremot en hurtig och rätt snygg pumptränare.
Sånt gillar jag.
Men han kan aldrig komma upp i den kaliber som vår förre pump-tränare hade.
Billy.
Jag älskade att gå på Billys pass.
ALLA älskade att gå på Billys pass.
Man fick komma i jäkligt god tid för att hamna på bra plats.
Bra plats var alltid långt fram så att man hade ögonkontakt med Billy.
Han hade sån karisma, sånt engagemang, sånt leende och såna muskler...
Min kompis Jo påstod att han såg ut som (en aaaning mer muskelpumpad variant av) min make.
Det var rätt snällt.
Men Billy övergav oss för två år sedan.
Nu måste man åka till World Class i Hägersten för att gå på Billy-pass.
Ibland överväger jag en flytt...

Lördagsplaner

Möttes av samma syn idag.
Det blev tvättning och ögondroppar.
Nu ser det okej ut igen.
Men det ser mörkt ut inför måndag - blir nog halvdag VAB igen.
Ännu större anledning att jobba på söndag.
Helgjobb... *suck*
Men med situationen på jobbet känner jag att jag inte får hamna efter.
Vill inte bli hon som "jämt VAB:ar och inte kan leverera i tid..."
Vill vara idésprutan som får allt gjort i tid på bästa sätt.
Jag är egentligen riktigt ambitiös.
Men med den arbetsbelastning man har är det svårt att leva upp till sina ambitioner.

Slutpratat om jobbet for now.

Vad ska ni andra göra idag då?
Nåt roligt, mysigt, spännande eller tråkigt?

Själv ska jag egentligen gå på bodypump.
Men yogan från i torsdag har fortfarande satt sina spår.
Känns lite som att jag har blivit misshandlad i revbenen.
Men jag kan inte banga nu.
I'm on a roll.
Träning varannan dag is the shit.
Painful shit, men ändå.

Sen blir det nog en shoppingtur som vanligt.
Vi behöver alltid något.
Jäkla materialister...

Nånting blött väntar

Jävlar.
Vi har tvätt i maskinen.
Tror ni man kan övertala maken att både kravla ur soffan och hänga tvätt?

Zzzzzzz...

Guess what!?
Maken sågar timmer i soffan.
Idag igen.

Internet-tristess

Gud är vi tråkiga - sitter vid varsin dator brevid varandra och surfar...
Visserligen dricker vi vin och pussas litet då och då.
Men är vi inte rätt tråkiga?
Internetsjuka.

Nu föreslår maken glass.
Det ingår inte riktigt i mina planerade intag.
Måste ju tänka på att beach 2009 redan inträffar i februari för mig.
Sydney here we come.

Men glass...
Man kan inte tacka nej till glass.
Jag är ju i alla fall inbokade på bodypump-pass imorgon.

Nej nu slutar vi älta...

..och dricker vin!!!!!!

Catfight at the gym?

Just det, glömde nog att nämna det när jag ältade senast.
Vet ni vad hon, enligt hennes make, hade sagt när hon kom hem?
Att hon var sååå nära att lappa till mig.
Aouch.
Örfilad på gymmet - DET hade varit nåt att skriva om på bloggen!

Hennes rare make har förresten meddelat att det nog vore bra om jag inte gick vissa dagar och tider på gymmet då HON planerar att vara där.
Is he kidding me?
Är det risk för catfight annars?
Bring it on babe.
Bring.
It.
On.

Varning till känsliga läsare...

Denna syn möttes jag av på morgonen.
Hypokondriångest...

Jag gjorde mitt bästa med att ta bort det värsta.
Men hon är inte en kry flicka.


Apoteket nästa.

Kliande ögon och en och annan smärta

Det är svårt att få egentid till bloggande.
Särskilt när man har en dotter med ögoninflammation som kliat sitt öga till en golfboll och har panik när det inte går att öppna...
Hon kan inte sova i egen säng.
Måste ligga mellan oss (på egen kudde som kommer tvättas imorgon) och lugnas så att ögat får vila från hysteriska gråtattacker och gnuggande.
Själv får jag nästan panik av det hela.
Måste tänka "det går över, det är ingen allvarlig sjukdom, hon mår bra om en vecka".
Jag blir alltid ett nervöst vrak när barnen är sjuka.
Min hypokondri blossar upp till oanade proportioner.
Jäkla tur att man har Fredde.
Mr Lugn-som-en-filbunke
Nu ligger han brevid henne medan jag ska göra några snabba jobbgrejer på datorn.
Imorgon är det jag som hämtar ut receptet på ögondroppar som snälla doktorn skrev ut idag.
"Ifall det blir värre eller inte gått över på en vecka."
Detta går under kategorin värre.

Och så går Theo på penicillin för bihåleinflammation.

Det är bara skit med den här familjen.

I och för sig har jag tränat poweryoga idag.
Förbannat smärtsamt för ett ovigt kylskåp som jag.
Det är en prestation i sig att jag kan gå.
Och det kan jag faktiskt.
Så helt ute med oss är det inte.

Nytt utseende

Jag har pysslat.
Nytt sidhuvud på bloggen.
Barnen lite äldre.
Maken lite kortklipptare.
Jag lite... I don't know...

Ett evigt ältande

Jag känner att jag kommer älta.
Älta ett bra tag.
Alltså detta med att någon tycker så illa om mig.
Det känns inte bra.
I dag kändes det ännu mindre bra då jag måste inse att även maken till henne ogillar mig.
Visste väl rent teoretiskt att det skulle bli så.
Att han måste vara på hennes sida.
Och då inte på min.
Men det känns så sorgligt.
Vi som varit så goda vänner.
Glad i alla fall att min man fortfarande kan umgås med honom.
Det unnar jag dem båda.
Även om jag är en ogillad kvinna...

Hemmajobb

Hemma med Micha idag.
Ögoninflammationen som gått runt på dagis (sen Micha hade den sist troligen) har nu drabbat henne igen.
Suck.
Undrar hur många VAB-dagar vi kommer upp i den här hösten...

Jag tog i alla fall med henne en sväng till jobbet och fick lite saker gjorda.
Hon ritade med överstrykningspennor på papper, bord och sig själv.
Lunch med bäste killkollegan och nu hemma igen där jag ska skriva ett pressmeddelande och fixa med lite annat jobbrelaterat.
Men lite lekande blir det också.
Har ju en dotter som är duktig på att säga ifrån när hon är uttråkad av att leka själv.
Högljutt.

Raderade kompisfruns nummer från mobilen igår.
Kändes symboliskt.

Det oundvikliga mötet...

Tog en sväng till gymmet, trots förkylningskänningarna.
Avbokade mitt core-pass och satsade på styrketräning istället.
Min väninna P skulle också komma.
Efter en stund på den flytande stegmaskinen (vad heter den där grejen man liksom flyter åt sidan med fötterna i?) körde jag armar i triceps- och bicepsmaskinerna.
Kändes bra.
Däremot kändes det inte riktigt lika bra när jag vände mig om för att byta till ny maskin.
På en träningscykel sitter hon.
Kompisfrun vi brutit kontakten med.

Jag säger spontant hej.
Mycket neutralt, nästan glatt.
Hon svarar hej på ett mycket mer sammanbitet sätt.
Ögonen säger ännu mer.
Jag.
Gillar.
Inte.
Dig.

Jag nämner att jag hade tänkt skriva ett brev till henne för att klargöra saker.
Så att hon vet var vi står.
Hon tycker att det är onödigt.
Hon fräser att hon nu först förstått att vi inte vill ses.
(Vad i hela friden har maken hennes sagt innan - att vi varit sjuka?)

Då kommer P och ger mig en ursäkt att lämna den aggressiva zonen.
Vi går till stretchmattorna.
Känns mycket skumt.
Hur kan kvinnan vara så full av ilska?
Ilska över mig?
Jag har så otroligt svårt för aggressiva människor.
Varför kan man inte bemöta människor på ett vettigt sätt?

Jag går till rummet brevid och kör lite ryggövningar.
Känns fortfarande mycket konstigt.
Inte alls sugen på att träna längre.
Går ut för att säga hej då till P.

Då står hon plötsligt där i gången mellan de två salarna.
Konfrontationen är ett faktum.
Anklagelser och aggression studsar emot mig - framfrästa genom sammanbitna tänder.

Men jag bryter inte ihop som jag gjorde i somras.
Nej, jag tar inte åt mig det minsta faktiskt.
Jag får närmast hålla mig från att skratta.
Det är som om jag flyter ovanför och ser på spektaklet.
Hur arg hon är och hur otroligt lugn jag är.

Automatiskt tar jag på henne då och då för att lugna.
Jag tänker inte ens på att jag gör det men ser hur hon gång på gång rycker till och stirrar ännu argare på mig.
Ögonen talar.
Rör.
Mig.
Inte.

Slutligen stormar hon iväg.
Jag går ut till P och ler.
Ler för att det är så komiskt.
Hur kan någon tycka så otroligt illa om mig?
Ler för att jag faktiskt har vunnit den där maktkampen.
Jag varken grät eller var arg - jag var lugn och rent av trevlig.
Trevlig mot någon som så starkt ogillar mig.
Jag tycker fasen att jag är storsint.
Men så vet jag ju att det är hon som förlorat mest på detta.
Hon som bränt alla sina broar.
Förlorat fler vänner än hon har kvar.
Hon som kommer vara en bitter kvinna.
Inte lycklig.

Tyvärr så innebär det ju att även hennes man, som vi älskar så, inte heller kommer få vara lycklig.
Det är inget att le åt.
Det är sorgligt.
Men jag hoppas att han en dag tar sitt förnuft till fånga.
Att han vågar.
Till dess förstår jag att vi inte kommer att uppleva några okej "råkar springa på varandra på stan"- eller "umgås på samma fest"-tillfällen.
Det har hon gjort perfectly clear.
Civiliserat beteende är inte att tänka på.
Fine.
Gissa vem som har mest och underbarast vänner?
I still win.
Ha!

Orkar inte ens blogga

Jag känner mig förkyld.
Igen.
Skit.
Jag vill inte!!!
Jag vill vara frisk.
Jag vill kunna träna.
Jobba.
Vara glad.
C-vitamin.
Te.
Sova.
Jädra skit.

Sista goffa-i-sig-söndagen

Söndagsmiddag hos svärisarna.
Plommonspäckad fläskkarré med kantareller, potatis och sallad.
Glass och annat onyttigt till efterrätt.
Doggy bag med matlådor till lunchen imorgon.
Sen hade svärmor också lagt ner en stor påse minitoblerone.
Den rara kvinnan VILL inte att jag ska komma i form.
Hon köpte också lördagsgodis till Theo igår som räckte för fem ungar.
Eller min unge och mig...
Men jag HAR bestämt mig.
Imorgon börjar jag vägen mot målet.
Körde dubbla expresspass på gymmet idag också, så vägen mot målet hade ju egentligen kunnat börja redan idag.
Om man inte hade lockats i fördärvet av bullfarmor då...
Men tobleronen får åka till Freddes jobb och lördagsgodiset är nu slut.
Sen blir det väl att undvika svärmor ett tag framöver tills min karaktär och självdiciplin fått ett bra grepp om mig.
Jag älskar när jag kan tacka nej till godsaker utan att det känns jobbigt.
Ge mig två veckor så tror jag att jag är där.
Giv mig styrka!

Den andra kvinnan

Jag har fastnat i en såpa.
Otrohetssåpa.
I bloggform.
En älskarinnas bekännelser.
Hon började visst bara för en vecka sedan, men har redan hunnit fånga mig med sitt skrivande - framförallt sitt fantastiska språk och ordval.
Jag vet inte om allt är sanning eller om en hel del är utbroderat för att det ska locka till läsning.
(Och nej, jag är inte för otrohet - jag tror ingen är det - men man vet ju att det finns där ute och att någon faktiskt skriver om det är lite modigt. Och jag hoppas att hon ändå kanske hittat på det mesta eftersom såna där affärer alltid slutar med att folk blir sårade.)

Jag kan i alla fall inte sluta läsa...

Girly girl?

Okej, det blev lite shopping igår ändå.
Men i stort sett bara till barnen.
Vi tog en sväng till Rusta.
Theo fick en lite robotmotorcykel och en Pettson-bok.
Micha fick två "Barbie-dockor", eller vad de nu hette, för den extremt nätta summan av 20 kronor styck.
Hon älskar dem.
Själv har jag varit lite skeptisk.
Känns inte könsneutralt direkt.
Jäkligt "girlygirly".
Men samtidigt så älskade ju jag mina Barbies när jag var yngre.
Nostalgi.
Och Theo har redan lagt beslag på dem ett par gånger så då blir det ju ett bra genusutbyte när Micha leker med hans Blixten McQueen-bilar.

Idag har vi en massa grejer att göra.
Främst ska vi sätta upp gigant-TV:n på väggen äntligen.
Sen blir det att ta in utemöblerna, rensa mormors fotografier (och lämna de jag inte ska behålla till morbror), träna (jajjamensan!) och beställa nästa års almanackor hos Önskefoto.
Sen blir det middag hos svärisarna.
Det är rätt bekvämt.

Först ska jag bara få igång maken som somnat i soffan.
Igen.

Oshoppande sollördag

Nä men om man skulle göra nåt nyttigare än att slappa framför datorn.
Ut i solen kanske?
Jag har lite pengar på kontot som bränner.
Men jag FÅR inte shoppa.
Näpp.
Men planera inköp på IKEA får jag i alla fall.
Sovrums-make-over för tiotusen?
Det låter det...

Vad ska ni andra göra idag?

Hemma från söder

Hemma igen.
Äter kaviarmacka, makens knep för att mildra baksmällan.
Det är sältan som gör det hävdar han.
Ja, vi får väl se.
Jag misstänker starkt att jag kommer ha drabbats av nåt virus imorgon ändå...
Har i alla fall haft en sjukt trevlig kväll med P.
Vi kom iväg rätt sent och virrade runt lite på söder innan vi hamnade på La crêperie där vi åt "gallets" - alltså pannkakor med olika fyllning.
Vi pratade mycket relationer och annat matnyttigt medan vi drack (rätt blaskigt) rosé.
Efter middagen gick vi ut i regnet och sökte skydd under en markis vid en lampaffär.
Där blev vi uppraggade av en mycket trevlig Johan som diskuterade olika lampor med oss innan han fick med oss in på nåt ställe.
I nån galleria.
Bruno Götgatsbacken?
Det var nåt efternamn på stället.
Men jag minns inte så noga.
Vi är inte så haj på söder väninnan och jag.
Därinne stod vi länge och drack, pratade och skrattade med Johans och hans vänner Micke och Henrik.
Till dess att Micke övergav oss för några 25-åringar vid bordet bakom.
Då insåg vi att vi nog var för gamla för ragg.
Och för gifta.
Så då visade P bilder på sina barn och vi tackade för oss.
Sen tog vi ett sista glas vin på Rival där vi satt vid sista bordet innan svängdörrarna - vilket innebar att alla ställde sina urdruckna glas brevid oss...
Hade även spanläge på Wille Crawford från min plats.
Han var mycket städad och ordentlig verkade det som.
Det var nästan vi också.
Tog pendeln hem till P där jag ringde efter taxi.
Och voilá - nu är jag hemma!
Med all trolighet kommer jag ha drabbats av ett virus imorgon.
Men nu vet ni alla fall att jag är hemma.
Så ni slipper undra imorgon.

Hoppas ni haft trevliga kvällar allihop!
PUSS

Livstecken

Vill bara ropa hej.
Innan dagislämning.
Ikväll är det dags för utekväll på söder.
Jag är laddad.
Får se om jag hinner köpa nån ny liten top på lunchen.
Nya kläder är ju ett måste för mig när jag ska ut.
Ha en härlig fredag vänner!

We will survive!

Jag har ju nästan glömt bort fredagens begivenhet!
Jag och bästaste-bästa ex-kollegan P ska ut och dricka drinkar och snacka skit.
Och kanske, om andan faller på, dansa loss på dansgolv eller bardisk...
Det ni!
Det blir parrrrrtyyy!
Något vi inte gjort, bara hon och jag, på evigheter.
Har mest blivit rainchecks när vi planerat in något.
Men nu ska det bli av.
Vi ska mejka oss, piffa håret, dricka, snacka och ha det så f***ing kul.
Vi är båda i behov av peppning - så då peppar vi helt enkelt varandra.
Nej, vi ska inte dränka sorger - vi ska dricka bubbel för att bli kreativa och fyllda med framtidsidéer.
Och detta är vår themesong...

När dimman lättar...

Scharlakansfebervarningen över.
Det var bara efterdyningar från helgens feber.
Precis som Sara skrev i kommentaren.
Så efter läkarbesök blev det dagis för skruttan och jobb för mig.
Och idag fick jag en jäkla massa gjort, det känns som det börjar vända nu och jag hinner i kapp med allt jag förutsatt mig att göra.
Så himla skönt.
Men man ska inte ropa hej...
Känns bättre på jobbet också, efter att vi på avdelningen pratat en hel del om hur vi känner inför osäkerheten.
Förändringarna.
Det stora okända.
Eller "dimman" som jag och kollegan kallade det.
Till jul vet man hur det blir.
Info, marknad eller...?
Men vi jobbar på och hoppas på det bästa helt enkelt.
Och letar väl lite jobb ändå...
Nån som har ett superjobb för en engagerad kommunikatör? ;-)

Strax dags för Grey's Anatomy.
Det tror jag faktiskt att jag ska kolla in.
Om inte maken vill gosa ner sig med en film - det kan också vara nice.
Vad har ni andra för er?