Jag känner att jag kommer älta.
Älta ett bra tag.
Alltså detta med att någon tycker så illa om mig.
Det känns inte bra.
I dag kändes det ännu mindre bra då jag måste inse att även maken till henne ogillar mig.
Visste väl rent teoretiskt att det skulle bli så.
Att han måste vara på hennes sida.
Och då inte på min.
Men det känns så sorgligt.
Vi som varit så goda vänner.
Glad i alla fall att min man fortfarande kan umgås med honom.
Det unnar jag dem båda.
Även om jag är en ogillad kvinna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar