Ensam lördagmiddag

Nu har maken och sonen lämnat hemmet för middag med kompisen och hans dotter.
Känns lite konstigt.
Man är liksom tillfälligt övergiven för att kompisen inte längre kan komma över hit och umgås med oss.
Eller, korrigering, med mig.
Det blir så uppenbart på det sättet.
Som delad vårdnad liksom.
Men, det går ingen nöd på mig.
Har ju dottern och en hel del lördagsgodis hemma.
En bra kombo.