Everybody lies

Förutom eventuell scharlakansfebernojja så är jag rätt låg ändå.

Stämningen på jobbet är rätt tryckt - med varsel på gång lagom till jul.
Folk är nervösa för sina jobb.

En del jobbar frenetiskt för att visa initiativförmåga.
En del tappar lusten ett jobba.

Själv försöker jag tänka positivt.

Jag gillar mitt jobb otroligt mycket och tycker att jag gör det bra.

När jag hinner med.

Vilket tyvärr inte är nu.

Jag är så "swamped with work" att det är galet.

Men jag ska klara av det.

Imorgon börjar jag jobba 80% (eller det skulle jag gjort om jag inte behövt VAB:a bort halva dagen...)

Jag ljuger för mig själv och tänker att jag absolut inte kommer jobba över mer än nån timme den här veckan.

Men jag vet att det är en lögn.

Jag kommer få jobba i helgen igen.

På eget bevåg så klart.

För att jag vill bli klar med det jag föresatt mig.

Alla ljuger väl lite för sig själva?
Detta t-shirt-tryck ska jag skaffa mig snart tror jag.
Från Beastware.

Att pricka sina vänner...

Idag har sonens dagiskompis varit här med sin lillebror och mamma (som jag själv har en bra kompisrelation med).
Jag jobbar på det där med kompisgrejen.
Men som vanligt så leker de mest med varsina leksaker och bråkar med sina småsyskon.
Inte det där umgänget och interaktionen som jag hoppas på.
Men då är de ju också av olika kön och med olika temperament.
Det trista med besöket var att jag tror att vi nu kanske smittat ner kompis och lillebror med scharlakansfeber...
Eller, hela Michas avdelning för den delen... *suck*
Hon var ju feberfri igår och fick därför gå på dagis idag - men nu på kvällen när jag ska sätta på pyjamas märker jag ljusa prickar över ryggen och några över magen.
Ingen aning om det verkligen är scharlakansfeber, får gå till doktorn imorgon och kolla upp.
Men det känns mest troligt eftersom hon redan haft tredagarsfeber.
Way to make friends, eller hur?
Sorry vänner!

Och på ett egoistiskt plan - jag har fan inte tid med VAB!!!

Min kloker

Min son är så klok.
Det är inte klokt vad han är klok.
Tyvärr tror jag han är för klok för dagiskompisarna.
De som är på samma nivå som honom är äldre och har gått över till att bli småtaskiga nästan för jämnan.
Min son är inte bara klok utan ganska genuint snäll.
Jag tror han leker rätt mycket ensam på dagis.
Det är det som är nackdelen med ett litet dagis.
Utbudet av potentiella kompisar är inte så stort.
Men jag tror än så länge att jag lider av det mer än han.
Hoppas jag...

Vad är det som luktar?

Fan.
Man blir rapig av surströmming...
Not nice.

Damn those balls!!

Förresten så har ju min bollhavsfobi fått nytt bränsle i och med att Micha har fått hög feber.
Självklart är det de där jäkla färglada bollarna som varit bacillbärare.
De små jävlarna...

Vad gillar ni vårt söndagsmys?

Vi har haft det lite tjafsigt idag.
Det blir så när maken nästan jämt är på taket och barnen inte är sina gladaste jag.
Friktion så att säga.
Men jag fick ta en sväng till gymmet och köra två expresspass - booty och core - så då kändes det lite bättre. (Ja, inte i kroppen då - men det är ju en del av grejen...)
Mannen ringde på vägen och föreslog att vi skulle äta nåt extra trevligt till middag som gjorde oss gladare.
Visst, tänkte jag, thaimat eller nåt sånt.
- Surströmming, proklamerade mannen lyckligt.
Ja, NÅN av oss skulle i alla fall bli gladare förstod jag.
Men, men, efter träning och nattning av barn (varav ett med över 39 graders feber ikväll igen) blev det mys med tända ljus, italiensk öl, tillbehör och - surströmming.
Jag rensade och åt tre stycken i en tunnbrödsklämma med potatis och creme fraiche.
Och visst, det är gott, men för mig funkar det bäst när vi är hos någon annan och det är riktig surströmmingsskiva och man kan dricka massa alkohol och inte jobba dagen efter...
Men en glad make är ju helt enkelt en glad make.
Och jag har nu tagit en lång discodusch och ska strax mysa med en film.
Lukten är säkert borta till imorgon... I hope.

Varmt barn

Hälsade på vännen på extrajobbet idag.
Hon var fin i sin blårutiga skjorta och namnskylt.
Passade på att köpa en ny örontermometer på hennes femtonprocentiga personalrabatt.
Det var bra det, för när vi kom hem från bion kändes Micha varm och den nya "mest korrektvisande termometern i världen" visade på 39,2 grader.
Det blev febernedsättande, vatten, mammaknä och mys.
Nu sussar hon efter lite hostningar.
My baby.

Maken sussar också.
I soffan som vanligt.
Jag ska sparka upp honom så vi kan gå och hångla innan tolvslaget slår och vi båda blir sovande pumpor....

Inte helt övertygad om "Mamma Mias" storhet

Vi såg förresten "Mamma Mia" jag och maken.
Jag hade nog för högt ställda förväntningar - för jag blev inte frälst.
Många gånger blev jag mest generad och var tvungen att kika mellan fingarna...
Pierce ska inte sjunga.
I alla fall inte med sån teatralisk inlevelse.
Och, I'm sorry, men jag kan på intet sätt låtsas att Maryl Streep är i 40-årsåldern... hon fyller 60 år nästa år!
Nä, Michelle Pfeiffer hade jag kunnat köpa i den rollen (hon kan sjunga minst lika bra) även om hon också är över 50 numera.
Sen störde jag mig på en massa andra saker, som ogenomtänkta scener och kameravinklar.
Dålig koreografi i många fall och rätt mycket teaterskådespeleri.
MEN - jag skrattade och grät en hel del, så det var ingen total waste.
Absolut inte.
Men när jag kollar film vill jag sugas in i den och inte tänka på att det är film, inte störas av irriterande detaljer.
Och det har inte med att det är en musikal att göra - "Moulin Rouge" föll jag handlöst för omedelbums när jag såg den första gången.
Men nej, "Mamma Mia" får max 3 biostolar från den här kräsna filmkritikern.

Jag har också problem med att Pierce är så sjuuukt lik min morbror Lars...
Till och med Fredde håller med mig där.
(Sorry bloggläsande kusiner, men så är det bara. Ni har ex-James Bond till pappa...)

Min blåögde Paul

Min största filmförälskelse har gått bort...
Underbare Paul Newman.
Jag minns fortfarande hur han sög in mig med sin blick första gången jag såg "Katt på hett plåttak".
En film jag sett om så många gånger.
Hade jag haft någon skådespelartalang som sträckte sig över mina enkla dramastudier på gymnasiet hade min drömroll varit Elisabeth Taylors "Maggie" i just den filmen/pjäsen - för att kunna tänka mig att jag då nästan spelade mot Paul.
Inga ögon kan mäta sig med hans.
Och hans talang var obetalbar.
Det är tur att hans filmer lever vidare.
Bye babe!

Paul och Elisabeth T i "Katt på hett plåttak" från 1958.

Saknar min andra hälft...

Inväntar makens hemkomst från Italien.
Planet landar typ...nu.
Sen tar det ju ett par timmar att ta sig från Skavsta.
Han flyger Ryan Air.
As usual.
Hans chef är väldigt ekonomiskt sinnad.
F delade även rum med kollegan på resan.
Första natten upptäckte de att det bara fanns en dubbelsäng.
Med ett täcke.
Jag dog nästan av skratt när han berättade det.
Hade jag nog inte gjort om kollegan varit en snygg tjej.
Nu var det en söt kille.
Sånt lockar inte min make i förfallet.
Tror jag.

Jag har förresten bokat bio för imorgon.
Känner att jag behöver lite gos i biomörker med F när han varit borta ett par dagar.
Det blir Mamma Mia.
Mest för att det inte fanns så många andra filmer på eftermiddagen.
Men jag vill ju gärna se den också.
Osäker på vad F tycker.
Han vill nog hellre se Wanted med Angelina.
Men då blir det inte lika mycket gos i biofåtöljen.
Och det var ju liksom lite av poängen.

Glömde ju Fredrik...

Kom ju på att jag borde utmana herr Hallgren att skriva också.
Dig vill vi ju lära känna mer Fredrik!
Och du har väl en timme över däruppe i obygden Sundsvall?
Du kan ju inte spela Rockband hela kvällen?

Mer om mig - igen - en utmaning

Jag har blivit utmanad av nya bloggvännen Radhusfrun och jag ska nu försöka svara på några av frågorna.
Tjugo stycken, gaddammit!?!
Kan bli en följetong detta, mark my words...

1) Tre saker om dig själv som du är stolt över:
- Att jag har skapat och fött så underbara barn (ja, maken hade väl nåt med det att göra han med...)
- Att jag faktiskt tog körkort för sisådär tio år sedan (ja, skratta ni - men jag kör inte på stolpar varje dag!)
- Att jag lyckats rätt bra i livet ändå...

2) Som vän är du?
Generös. Stöttande. Diplomatisk.
Men rätt dålig på att komma ihåg att tacka för saker.
Tack vännerna - ni är bäst!

3) Är du bra på?
Planera
Prata
Skriva
Trivial Pursuit - rosa frågorna
Sex...? (Hey, It's my list!)

4) Är du avundsjuk?
Nej, sällan.
Jag känner mig lyckligt lottad.

5) Öl och pilkastning eller discomusik och dans?
En fredag efter jobbet - öl och pilkastning!
En partylördag - discomusik och dans!

6) Tränar du? Isåfall vad och hur ofta?
Alltså... *harkel*
När jag inte är sjukt stressad av jobbet eller förkyld så tränar jag ju.
Mestadels pass på World Class - step, dance, core, pilates.
Eller styrka.
En och annan joggintur kan jag klämma in också.
Frekvensen är varierad - från fem dagar i veckan till en.
Eller ingen.
Just nu är det två veckor sedan senaste passet.

7) Det första du gör på morgonen?
Önskar att jag får sova liiite till.
Sen pussar jag på barn och/eller make beroende på sängsällskap.

8) Hemlig "förälskelse"(typ nån skådis eller annat "oskyldigt")?
Nja, Måns Z är ju inte hemlig.
Filmkillen som kom på besök på jobbet nu i veckan var rätt söt, han kan jag nog få en liten "crush on".

9) Pratar du med dig själv?
Jämt och ständigt.
Förutsatt att jag är ensam då.
Är det tecken på sinnesjukdom?

10) Mest märkbara tantvarning?(om finns)
Jag glömmer ofta vad jag skulle säga.
Men det är kanske mer en senilitetsvarning?
Sen så tål jag inte mer än tre glas vin utan att få baksmälla.
Sorg.

11) Vad skulle du vilja göra mer på din fria tid?
Få ordning på huset.
Träna.
Gå på bio.
Läsa böcker!

12) Något nytt projekt på G i snar framtid?
När maken äntligen blir klar med garagetaket så ska vi ta i tu med hallen och de nya garderoberna.
Innan jul ska vi ha hunnit med hallen (och slå ut väggen till köket) samt en make-over av sovrummet med nya möbler.
Man skulle nog behöva vinna på Triss känner jag...

13) Nåt som du SKULLE VILJA göra, men som aldrig får tillfälle, tid, råd med?
Permanent hårborttagning.
Fatta vad tid man skulle spara.
Men det är en lång och dyr process och jag är osäker på resultatet - så det kommer aldrig bli av.
Men tanken är ändå lockande.
Soft as a baby's bottom - ja, tack.

14) Det bästa med att ha barn (om du har):
Stoltheten.
Glädjen.
Kärleken.
De där oväntade grejerna som får det att kittla i magen av skratt eller tåras i ögonen av lycka.
Att man får ett annat fokus än bara "me, myself and I".

15) Är du pinsam ibland? När?
Säger som Radhusfrugan - när jag är full kan jag bli lite pinsam.
Lite för flörtig eller lite för klantig.
Värre än vanligt alltså.
Fatta vad ens barn kommer skämmas för en när de blir tonåringar...

16) Person som du avskydde i skolan?
Jag har alltid försökt att inte hata eller avsky folk - det sitter i sen barnsben och mammas godhet - så det närmaste jag kan komma är väl att jag under vissa perioder i mellanstadiet inte direkt gillade en viss Cathrine.
Hon var helt enkelt inte alltid så snäll.
Nu var jag diplomatisk.

17) Hångel på första dejten?
Om det klickar - absolut!!
Fredde och jag hånglade innan första dejten...

18) Din bästa killkompis (om ej nu, sen förr)
Numera är det väl Andreas.
Men Per är fortfarande den jag har haft djupast killkompisrelation med.
Och självklart - Fredde toppar alla listor!

19) Vad gör du på helgerna?
Tar långa duschar.
Umgås med familjen.
Hånglar med maken.
Fixar med hemmet.
Träffar vänner.
Äter gott och dricker vin.
Tränar ibland.
Jobbar ibland.
Bloggar ofta.

20) Livsdröm?
Att få se mina barn växa upp till kompetenta, friska och lyckliga människor.
Att leva ett lyckligt liv (ja, relativt sett - helt lycklig kan man ju aldrig vara ett helt liv...) med Fredde.
Att få arbeta med något som känns meningsfullt, kreativt och utvecklande.

Ja, men se där.
Tog ju bara en timme av mitt liv.
Hoppas ni inte blev uttråkade på vägen?

Jag utmanar nu:
Ting, KaosAnna och Tre Stycken.

Min son är klurig han

Sonen (en torsdag): Vilken lördag är det idag mamma?
Jag: Eh...

Utmanad fobi...

Jag har alltid haft problem med bollhav.
Hypkondrikern i mig skriker - bakteriehärd.
Dödsrädslan skriker - kvävningsrisk.
Men idag var vi på Lekpalatset och Michelle fick utmana min fobirädsla.
Vi överlevde.
Båda två.
Det var väl skönt?

Ironi går barn spårlöst förbi

Sonen: Vad tjock du är mamma.
Jag: Tack för den passningen...
Sonen (glatt): Asch, det var ingen orsak!

Han är i alla fall väluppfostrad på något sätt.

Perspektiv på tillvaron

Har haft två underbara nattningar av mina lika underbara barn.

Micha och jag tog oss tid och myste med blöj- och pyjamaspåklädning.
Sen fick hon 1½ mugg välling i soffan i hennes rum och sen slocknade hon nöjd i sängen.
När hände det sist liksom?
Under tiden fick Theo se klart på sin Alfonsfilm och sen körde jag pyjamasrace med honom också.
Mys med ny sänglampa och nybytta spindelmannenlakan.
Läste Madicken-bok och pratade sen i mörkret en stund.
Pussar och kramar och mycket "jag älskar dig".
Japp, jag bölade lite i mörkret.
Jag måste vara i den tiden på månaden alltså...
Nu sitter jag här med lite glass framför datorn, löjligt lycklig över att ha två vackra, härliga och friska barn.
Det är ju det som ÄR det viktigaste livet!
Tänker på våra grannar, Theos dagiskompis föräldrar, som för en vecka sedan miste sin yngste son efter en långdragen kamp sedan han föddes i januari...
Livet är så orättvist.
Jag är så lyckligt lottad.

Så, det där får bli mitt sista blödiga inlägg på länge.
Åter till humor och glädje igen...

Tom

Jag känner mig tom.
Min hjärna har gått på högvarv nästan dygnet runt de senaste dagarna.
Att nu få vara ledig i fyra dagar känns nästan som att gå in i väggen.
Barnen leker brevid mig och är glada.
Skrattar.
Men jag kan inte hjälpa att jag sitter och gråter.
Jag är så slut.
Slut.
Och allt känns förvirrat.
Vet inte vad som gäller på jobbet.
Vet inte hur framtiden ser ut.
Vill göra ett bra jobb, men har haft svårt att leverera på den nivå jag vill denna vecka med den press som legat på mig.
Hatar att lämna från mig saker med dålig kvalitet.
Vill vara stolt över det jag gjort.
Nu verkar det som all press, stress, sena kvällar varit i onödan...
Vet inte hur jag ska känna inför det.
Så jag känner mig mest tom.

Önskar så förbannat mycket att Fredde var hemma...

Jag är värd en liter choklad!

Idag unnar jag mig O'boy och skinkmacka till frukost.
Tycker lite synd om mig själv.
Av en massa orsaker...
Jobbade till 22.30 igår.
Men har ändå långt kvar till färdigställande.
Jobbet ger mig just nu lite ångest - det är så mycket jag inte hinner.

Fredde pussades hej då och åkte till jobbet för att sen åka till Italien i ett par dagar.
Jag ensam med barnen.
Oroar mig alltid när han är borta.

Jag hinner inte träna och känner att kroppen förfaller.

Pengamässigt är detta en dålig månad.

Bajs.

Familjen som inte umgås

Nu ska jag till jobbet för ännu en maratondag.
Får se om det blir senare än 21 ikväll.
*gäsp*
Och Fredde åker till Italien imorgon.
Så mycket för vårt umgänge den här veckan...

Senaste nytt från städade hemmet:

Hon har organiserat under diskbänken!!