Morgonmyst med de hemkomna små.
Morgontjafsat med de hemkomna små.
Inhandlat springcykel, lax och barnkläder.
Gått på barnkalas.
Planerat nästa veckas kräftskiva - kan bli 28 vuxna och 23 barn. Rekord!
Sitter nu och undrar vad jag kan göra för drastiskt för att loosa de tre extra kilona jag dragit på mig under semestern (trots mitt ihärdiga joggande).
söndag, augusti 08, 2010
lördag, augusti 07, 2010
Dagen efter toppenkväll
Gud vilken toppenkväll det var igår!
Ting och hennes Peter Pan är ett så härligt par och vi klickade verkligen - vilket i och för sig jag gjort med Ting för länge sedan, men det var så kul att träffa hennes äkta hälft också.
Det fina vädret var med oss och vi satt ute och åt och drack rosé och öl till halv elva, sen fortsatte vi inne och drack drinkar, snackade och skrattade fram till 1-tiden då vi drog oss mot t-banan och åkte mot varsitt håll.
En helkväll som slutade hemma med stekta hamburgare med rostbröd innan vi ramlade i säng vid 3-tiden.
Idag har vi sovit ut (sista gången på länge eftersom trollungarna kommer hem idag - jippi!) och sitter just nu och äter pannkaksbrunch.
Senare ska vi åka en sväng till Barkarby och handla lite grejer till nästa veckas kräftskiva samt present till gudson Neo som fyller 3 år idag.
Tror nog att jag kommer köpa lite presenter till våra egna små också - välkomna-hem-presenter liksom.
Åh vad jag har saknat dem!!
Man skulle ha haft lite jordgubbar hemma också...
Ting och hennes Peter Pan är ett så härligt par och vi klickade verkligen - vilket i och för sig jag gjort med Ting för länge sedan, men det var så kul att träffa hennes äkta hälft också.
Det fina vädret var med oss och vi satt ute och åt och drack rosé och öl till halv elva, sen fortsatte vi inne och drack drinkar, snackade och skrattade fram till 1-tiden då vi drog oss mot t-banan och åkte mot varsitt håll.
En helkväll som slutade hemma med stekta hamburgare med rostbröd innan vi ramlade i säng vid 3-tiden.
Idag har vi sovit ut (sista gången på länge eftersom trollungarna kommer hem idag - jippi!) och sitter just nu och äter pannkaksbrunch.
Senare ska vi åka en sväng till Barkarby och handla lite grejer till nästa veckas kräftskiva samt present till gudson Neo som fyller 3 år idag.
Tror nog att jag kommer köpa lite presenter till våra egna små också - välkomna-hem-presenter liksom.
Åh vad jag har saknat dem!!
Man skulle ha haft lite jordgubbar hemma också...fredag, augusti 06, 2010
It can only get better
Men det löste sig bra hoppas jag så nu är jag SÅ värd drinkar ikväll.
Fredde och jag är nu på väg mot söder och Ting o PP.
Det blir en bra kväll.
Bestämmer jag.
Lycka!
Tror ni jag köpte?
You bet!
Så mycket för lugn dag på jobbet
Så nu tar jag en lunchpaus för shopping i Vällingby.
Det är jag värd.
I dag ser jag fram emot...
...en lugn dag på jobbet
...sol och sommarvärme
...god mat på Söder
...trevligt middagssällskap i form av maken samt Ting och hennes Peter Pan
...goda drinkar och mycket skratt
...många pussar från Fredde.
I morgon ser jag fram emot...
...att få hem våra underbara barn!
...sol och sommarvärme
...god mat på Söder
...trevligt middagssällskap i form av maken samt Ting och hennes Peter Pan
...goda drinkar och mycket skratt
...många pussar från Fredde.
I morgon ser jag fram emot...
...att få hem våra underbara barn!
Älskade trollungar...torsdag, augusti 05, 2010
Harig spätta
Stackars Fredde.
Han kör så försiktigt med mig bakpå på hojen.
Han är vis av min tidigare panikattack för några år sedan när han har gasat och jag fått dödsångest, gråtit och slagit på honom för att få honom att stanna.
Men jag vet att han helst vill gasa när han åker hoj och han får kramp i händerna av att köra så sakta som han gör med mig.
Så jag sa att "Det är nog lugnt, du kan ju gasa lite på raksträckan vid Lövsta i alla fall".
Så det gjorde han.
Bara lite, lite accelererade han.
Men dödsångesten slog till igen.
Jag fick liksom inget bra grepp runt hans mage (hm, kan mina armar ha blivit kortare på fyra år?) och det kändes som att jag pressades bakåt med en rejäl kraft.
Knäna knep om hans lår och mina händer försökte hitta något att grabba tag i.
Men det funkade liksom inte bra.
Så jag skrek "Neej!".
Men jag slog inte på honom.
Nä det gjorde jag inte.
Och jag grät inte heller.
Så man kan ju se det som framsteg.
Fredde saktade självklart ner och vi var snabbt hemma.
Men när jag klev av hojen så skakade mina händer som asplöv.
Var rätt intressant att titta på dem när de skakade så där.
För egentligen var jag inte så rädd - det var väl inte värre än att åka berg-o-dal-bana - men kroppen reagerade ju instinktivt.
Min kropp vill inte åka fort.
Den vill glida runt bakpå hojen och minnas hur det var när vi runt 20 och nykära och åkte hoj på somrarna - den vill bara ha det mysiga av hojåkandet.
Inte den del som Fredde gillar mest.
Så den första turen på 4 år kanske inte får en uppföljare på ett bra tag.
Jag tror att jag ska kolla in cabbar på Blocket istället - romantiskt OCH säkrare.
Han kör så försiktigt med mig bakpå på hojen.
Han är vis av min tidigare panikattack för några år sedan när han har gasat och jag fått dödsångest, gråtit och slagit på honom för att få honom att stanna.
Men jag vet att han helst vill gasa när han åker hoj och han får kramp i händerna av att köra så sakta som han gör med mig.
Så jag sa att "Det är nog lugnt, du kan ju gasa lite på raksträckan vid Lövsta i alla fall".
Så det gjorde han.
Bara lite, lite accelererade han.
Men dödsångesten slog till igen.
Jag fick liksom inget bra grepp runt hans mage (hm, kan mina armar ha blivit kortare på fyra år?) och det kändes som att jag pressades bakåt med en rejäl kraft.
Knäna knep om hans lår och mina händer försökte hitta något att grabba tag i.
Men det funkade liksom inte bra.
Så jag skrek "Neej!".
Men jag slog inte på honom.
Nä det gjorde jag inte.
Och jag grät inte heller.
Så man kan ju se det som framsteg.
Fredde saktade självklart ner och vi var snabbt hemma.
Men när jag klev av hojen så skakade mina händer som asplöv.
Var rätt intressant att titta på dem när de skakade så där.
För egentligen var jag inte så rädd - det var väl inte värre än att åka berg-o-dal-bana - men kroppen reagerade ju instinktivt.
Min kropp vill inte åka fort.
Den vill glida runt bakpå hojen och minnas hur det var när vi runt 20 och nykära och åkte hoj på somrarna - den vill bara ha det mysiga av hojåkandet.
Inte den del som Fredde gillar mest.
Så den första turen på 4 år kanske inte får en uppföljare på ett bra tag.
Jag tror att jag ska kolla in cabbar på Blocket istället - romantiskt OCH säkrare.
Svettig middag
Nu middag på Brostugan.
Foccacia med parmaskinka och sallad.
Mer får inte plats i min mage när jag har två nummer för litet skinnställ på mig.
Aj - det gör ont att åka sporthoj.
Nästan så att det är ok om Fredde skaffar en glidarhoj också.
Och ett nytt ställ till mig kanske...
Eftersvettas gör jag också
Att kränga på sig ett tajt skinnställ känns inte riktigt svalt.
Eller bekvämt.
Första mc-färden på flera år.
Puh!
8 km senare!
59 min och 10 sekunder tog det men jag fick bättre snittid än senaste 6 kilometersrundan.
Jag är så jäkla nöjd.
Nu blir det dusch och mc-åk med F.
Puss!
En timme kvar
Komptimmar är till för att tas ut dagar som denna.
Hej solen snart kommer jag!
onsdag, augusti 04, 2010
Change of plans
So much nicer en solig kväll som denna.
Grattis kära Anna!
Hm... Decisions, decisions...
Men nu skiner ju faktiskt solen så man kanske skulle göra någon mer utomhusorienterad aktivitet?
Våldgästa några vänner och ta med en flaska vin?
tisdag, augusti 03, 2010
Duktig-flicka-komplexet
Sus blev lite arg på mig efter förra inlägget.
Så kan vi ju inte ha det.
Okej.
Jag är ingen loser.
För ett tag sedan skulle jag ha varit grymt imponerad av någon som sprang över en mil i veckan.
Jag skulle aldrig ha tyckt att en 3 kilometers löptur var "alldeles för kort".
Men efter att ha varit ute och sprungit 23 gånger på 1½ månad så ökar liksom förväntningarna och kraven på mig själv.
Det är väl lite sån jag är - "vill ha stora A i allt" som Fredde säger.
Men jag ska försöka relaxa lite och sluta se svårigheterna och istället se vad jag åstadkommer.
Skit i att jag kommer att få sämre tid än förra gången jag sprang Tjejmilen.
Förra gången - som var för nio år sedan, då jag var i tjugoårsåldern, innan två barn växt och kommit ur min kropp, då man var relativt utsövd och pigg och inte jobbade 120 procent and so on...
Så YES - jag är en winner!
Oavsett löptider och flås.
Jag GÖR det i alla fall.
Go Kattis, liksom.
Tack Sus. ;-)
Så kan vi ju inte ha det.
Okej.
Jag är ingen loser.
För ett tag sedan skulle jag ha varit grymt imponerad av någon som sprang över en mil i veckan.
Jag skulle aldrig ha tyckt att en 3 kilometers löptur var "alldeles för kort".
Men efter att ha varit ute och sprungit 23 gånger på 1½ månad så ökar liksom förväntningarna och kraven på mig själv.
Det är väl lite sån jag är - "vill ha stora A i allt" som Fredde säger.
Men jag ska försöka relaxa lite och sluta se svårigheterna och istället se vad jag åstadkommer.
Skit i att jag kommer att få sämre tid än förra gången jag sprang Tjejmilen.
Förra gången - som var för nio år sedan, då jag var i tjugoårsåldern, innan två barn växt och kommit ur min kropp, då man var relativt utsövd och pigg och inte jobbade 120 procent and so on...
Så YES - jag är en winner!
Oavsett löptider och flås.
Jag GÖR det i alla fall.
Go Kattis, liksom.
Tack Sus. ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)