Jag har haft en skitnatt! Inte skit i ordets verkliga bemärkelse, (nä, det hade varit omänskligt jobbigt till råga på allt), men så himla dåligt med sömn...
Micha somnade efter välling vid 20.30-tiden. Allt frid och fröjd. Jag gick och la mig 23 (att jag inte lär mig att det är för sent...) och hon får lite extra välling. Vid midnatt börjas det. Skrik och panik. Jag ger napp och försöker trösta. Lite lugnare i nån minut men så skrik och rullande i sängen igen. Så håller hon på i en timme ungefär. Inget funkar - inte att ligga brevid mig i sängen, att bli buren, nya nappar eller vatten. Till slut ger jag upp och ammar. Lugnt i en knapp timme till - men jag sover knappt den timmen ändå. Skrik och uppvaknande och jag försöker söva på alla sätt. Vid 3-tiden är det relativt tyst men jag är slut och tar mitt täcke och går snyftande till Fredde i vårt sovrum... Orkar inte mer! Hon vaknar två gånger till under morgontimmarna och jag knatar upp. Ramlar nästan in i väggarna på vägen dit... Låg i sängen till 7, då båda barnen vaknade. Jag är SÅ jäkla trött!!! Vad gör man? Vill inte börja amma igen, fast jag vet att det är "the quick fix". Jag kommer faktiskt att sova i mitt eget rum i natt och hoppas att det varit min närvaro som stört eller nåt. Och sparka upp Fredde ibland också... Tror jag har sovit fyra timmar i natt max. Och eftersom de senaste nätterna har varit nästan lika jobbiga så har jag mycket avsaknad av sömn nu känner jag. *gäsp*
Men hon SKA kunna sova i egen säng i eget rum utan att ammas.
I will conquer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar