När jag var yngre skrev jag dagbok. För hand. Så klart. Ja, jag skrev faktiskt fram till jag fick barn då interntetforum, nätdagböcker och bloggar blev ett enklare och roligare sätt att pränta ner mina tankar. Men som ung skrev jag faktiskt väldigt mycket och ofta. Dock var jag alltid väldigt självkritisk. Minns så väl när jag hade läst Anne Franks dagbok i skolan. Jag kom hem och skrev uppgivet i dagboken. Uppgiven för att jag aldrig skulle kunna skriva hälften så bra som denna flicka som hade skrivit så vackert och fångande. Så som jag aldrig skulle kunna skriva. Jag fick prestationsångest. För att skriva i min egen dagbok. Säger det något om mig?
Idag är det andras bloggar som ger mig prestationsångest. Andra skriver mycket mer intressant. Vackert. Och framförallt - roligt! Annas kaos (roligast på nätet) och Hanna Eat World (som numera blivit headhuntad för att blogga på MAMA!) är numera mina Anne Frank. Ni är dem jag ser upp till och vill bli mer lika i mitt bloggande. Inspirera mig darlings!
3 kommentarer:
Nämen så söt du är! Asch, jag vet sällan vad jag ska skriva om. Eller ja.. jag kan få en tanke, kring ett teveprogram, en bajsblöja eller nästan vad som helst som jag sen spinner vidare på i huvudet.
Jag bryr mig aldrig om huruvida läsaren kommer att finna inlägget intressant/roligt utan skriver enbart för egen del. Det är nog viktigt.
Ja, men det är just det. Att jag i efter hand när jag läser mina egna inlägg - inte tycker att jag var så särskilt rolig! ;-) Kan jag inte ens roa mig själv så...
Nämen, fan vad snällt och kul att höra!
Tack!
Skicka en kommentar