Bicycle, bicycle...

F*ck, jag är så trött.

Jag som tänkt mig en bloggkväll utan dess like nu när maken är borta (och förbjudit mig att störa med mobilsamtal).

Men jag kan i alla fall lägga in bilder på barnen i cykelkärran.
För japp, jag tog hojen.
Mycket för att F och hans vänner misstrodde mig så.

Men där serru åkte ni på en nit.

Jag kämpade mig upp för backar och försökte hålla kontrollen i nedförsbackar.

Det enda problemet, käppen i hjulet so to speak, var att Michas envisades med att somna och luta huvudet åt sidan och då tryckte hjälmen mot kärrans tygsida så att den hela tiden låg på ett av däcken.
En aning jobbigt, men motion fick jag ju.

Redo för avfärd, inbäddade och hjälmbeklädda. Mamma likaså - men utan bildbevis, jag är så förbannat ful i den.

"Mera, mera" ropar Theo i nerförsbackarna. Och "snabbare mamma - varför går det så långsamt!?" i uppförsbackarna...

Just nu har jag lätt ångest för att nån svart mutter försvann när jag tog loss kärran från min cykel.
Fredde kommer få spel...