Fru Kaos hade en tänkvärd kommentar angående nedanstående inlägg om ex-Bonds fru Keely:
Nja, jag vet inte.
Alltså jag tycker inte att det ser ut som en direkt hälsosam viktuppgång...
Alltså hon är vacker. Men jag tippar på ätproblem i någon form.
Nej, ur hälsosynpunkt är det troligen inte det bästa.
Hon var självklart i mer hälsosammare skick för nåt år sedan när hon hade gått upp lite men inte så här mycket.
Men jag tänker på hur många som får dålig hälsa - både psykiskt och fysiskt - av idealen som finns i Hollywood (och överallt).
När någon är vacker men ändå inte trådsmal, sänder det signaler att det är okej att inte späka sig och svälta sig.
Det är okej att inte se ut som en modell.
Jag kan också tänka mig att hon faktiskt fått ätstörningarna av att alltid tvingat sig att vara smal förut. (Inget jag vet, utan bara gissar.)
Mat blir ett så laddat ämne i vårt samhälle när idealen är som de är.
Man får ett sjukt förhållande till mat om man tvingar sig att hålla sig smal genom svält och när man väl ger sig hän kan det gå fel...
Så egentligen blir jag väl kanske inte så glad av att se henne som jag skriver nedan, men tacksam för att jag själv inte hamnat i det träsket av svältande och dålig relation till mat. (Trots att mååånga av mina vänner gjorde det en gång i tiden.)
Tacksam för att just hon inte försämrar min självkänsla - utan bara är vacker och fyllig.
Så menar jag.
Men självklart är det toppen att ha vettiga ideal när man lägger om sin livsstil och tänker på vad man äter - jag tycker till exempel att du är jätteduktig Anna, och hoppas att du är jäkligt lycklig i ditt nya matliv utan späkande eller överätande. :-)
6 kommentarer:
Jag har en kompis som har gjort samma grej, gått från smal till frodig på en rätt så kort tid (nåt år sådär) och alla pratar om hur deprimerad hon måste vara som äter så mycket. Det är så JÄVLA tråkigt!
Kan det inte bara vara så att man för första gången verkligen känner sig tillfreds med sig själv och har slutat grubbla över ytliga saker som sin vikt och att man inte behöver vara trådsmal för att vara lycklig?
Jag älskar mat och kommer ALDRIG kunna få för mig att banta, men det betyder inte att jag är sjuk, deprimerad eller har nån form av ätstörning... Jag trivs med mig själv!
Good on you Hanna!
Men man kan ju vara glad för att Pierce trots hennes ätstörning älskar henne.
För den hon är.
Jag tolkade ditt inlägg så.
Japp, jag gillar mr Bond. Och ännu mer nu. :-)
Kattis,maila mig på annaskaos@hotmail.com så du vet var du ska imorgon kl. 20.00.
/Anna
Det viktiga är väl att man mår bra. Vilken trevlig blogg du har!
Skicka en kommentar