torsdag, augusti 28, 2008
Att släppa taget
Nu är hon där.
Själv.
På dagis.
Utan mig.
Gaaaahhh...
Men jag har ringt.
Och det går bra.
Hon verkar trivas.
Inget gråtande.
Jäääij...
Men det känns fortfarande lite strange att hon är där.
Utan mig.
Min stora tjej.
Fast hon är rätt liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar