Har haft två underbara nattningar av mina lika underbara barn.
Micha och jag tog oss tid och myste med blöj- och pyjamaspåklädning.
Sen fick hon 1½ mugg välling i soffan i hennes rum och sen slocknade hon nöjd i sängen.
När hände det sist liksom?
Under tiden fick Theo se klart på sin Alfonsfilm och sen körde jag pyjamasrace med honom också.
Mys med ny sänglampa och nybytta spindelmannenlakan.
Läste Madicken-bok och pratade sen i mörkret en stund.
Pussar och kramar och mycket "jag älskar dig".
Japp, jag bölade lite i mörkret.
Jag måste vara i den tiden på månaden alltså...
Nu sitter jag här med lite glass framför datorn, löjligt lycklig över att ha två vackra, härliga och friska barn.
Det är ju det som ÄR det viktigaste livet!
Tänker på våra grannar, Theos dagiskompis föräldrar, som för en vecka sedan miste sin yngste son efter en långdragen kamp sedan han föddes i januari...
Livet är så orättvist.
Jag är så lyckligt lottad.
Så, det där får bli mitt sista blödiga inlägg på länge.
Åter till humor och glädje igen...
1 kommentar:
Åh djävlar vad jobbigt. Ja jag är också grymt tacksam för min son. Han är mitt allt.
Skicka en kommentar