Jag fick stressa från firandet för att hinna till pappa som kom och hämtade med lilla båten i Hässelby.
Halva Freddes släkt var med och vi tuffade snabbt över till ön med flytvästar och packning.
Sju pers i vår lilla plastbåt är inte illa.
Vi hade tur med vädret måste jag säga - september på landet kan vara mycket kallare och mörkare än gårdagens solskenshistoria.
Släktingarna blev självklart lyriska över hur härligt och vackert vi har det på ön.
Det blir de flesta - främst den äldre generationen.
Även om stora huset skulle behöva en rejäl upprustning...

Och som de flesta besökare hade gårdagens också synpunkter på att vi inte sågat ner tillräckligt med träd för att kunna njuta ännu mer av den strålande sjöutsikten.
15-20 träd borde tas ner, men det händer nog aldrig...

Barnen höll sams nästan hela tiden och kunde till och med posera på åkgräsklipparen för en sekund!




4 kommentarer:
Ahhhhh, va fint!! Shit va avis jag blir, vilken dröm. Va lika ni är du och Fredde, äktenskapstycke på hög nivå:)
Jag gillar att jag "idylliserar" vårt landställe när jag själv kanske spenderar max tre dagar där varje år. Så jäkla underbart är det inte. Men det skulle kunna bli om man hade tid och råd. Inte riktigt fungerande för oss arbetande-tvåbarnsföräldrar-med-hus-och-noll-fritid tyvärr... Och så delar vi det med faster och kusiner så allt måste beslutas gemensamt.
Men vackert är det ibland. Absolut.
Hur menar du Fredrik - är vi lika goa och runda jag och maken? ;-)
Jag fattar. Men det var en idyllisk plats i alla fall, även om inte omständigheterna är idylliska:)
Är ni runda? Det vet jag inte, men goa är ni säkert:) Och lika...
I love! Så vackert!
Skicka en kommentar