Jag har fastnat i en såpa.
Otrohetssåpa.
I bloggform.
En älskarinnas bekännelser.
Hon började visst bara för en vecka sedan, men har redan hunnit fånga mig med sitt skrivande - framförallt sitt fantastiska språk och ordval.
Jag vet inte om allt är sanning eller om en hel del är utbroderat för att det ska locka till läsning.
(Och nej, jag är inte för otrohet - jag tror ingen är det - men man vet ju att det finns där ute och att någon faktiskt skriver om det är lite modigt. Och jag hoppas att hon ändå kanske hittat på det mesta eftersom såna där affärer alltid slutar med att folk blir sårade.)
Jag kan i alla fall inte sluta läsa...
4 kommentarer:
Men oj. Tack. Vet inte riktigt vad jag ska säga.
Och såpan (soppan) är som den är. Inte utbroderad, bara berättad. Tyvärr kanske :)
Detta låter som något för mig! Underbart :-)
Läste lite i hennes blogg, och håller med dig. Man fastar i det vackra språket. Och känslan. Tills jag tänkte "tänk om det är min man hon skriver om". Då blev det inte lika vackert längre.
Älskarinnan: Imponerande att kunna skriva så vackert när du är mitt inne i det. För det måste ta mycket kraft från dig. Hoppas att "storyn" utvecklas åt nåt annat - bättre håll till slut. I will follow.
Tre stycken: Ja, ni är lite lika kan jag känna. Du har ju också ett sånt inspirerande skrivande.
T: Nej, det är ju det jobbiga. Att man inte kan hålla sig neutral till det alltid - eftersom det skulle kunna vara min...
Skicka en kommentar