Allhelgonahelg i förorten

Gårdagen bestod av mycket smörgåstårtsätning.
Dels hos Freddes farmor som alltid bjuder på sin goda smörgåstårta när vi kommer på Allhelgonabesöket.
Sen blev det rester från min, minst lika goda, smörgåstårta till förrätt vid middagen hemma innan vi åt kycklingpastan (dock med vit pasta inte svart).

Under dagen besökte vi både mammas grav i Järfälla och Freddes farfars grav på Skogskyrkogården.
Det känns fint att kunna gå till en grav känner jag.
Att ha någonstans man kan sätta ljus, blommor, pynta, läsa mammas namn på stenen, gråta lite, prata lite.
Ens egna lilla sorgezon.
Med minneslundar känns det inte så privat.
Mina farföräldrar är spridda i minneslund och jag besöker den aldrig tyvärr.

Theo har börjat fråga om döden.
Han undrade igår över gravar och vad som finns i dem.
Jag förklarade så gott jag kunde om askan i graven och änglar och himlen, lite flummigt kanske men det baseras ju på min tro och vad jag vill att han ska ha i tankarna när vi pratar om mamma och andra avlidna.
Han sa så här när vi var på Skogskyrkogården vid hans gammelfarfars grav...
- Där finns det askar. Och nu är han ängel och tittar på oss i himlen. Kan han se oss mamma? Titta mamma, en nasse!!
Och på graven brevid var det inristat en bild på Nalle Puhs kompis Nasse, där en tjugoårig kille var begravd...
Såna gravstenar känns extra sorgliga.
Döden är så väldigt, väldigt närvarande på kyrkogårdar.
Ett rätt självklart konstaterande.

Men i övrigt var gårdagen helt okej och inte så tyngd av sorg ändå.
Umgicks med barnens farmor och farfar hela dagen.
När de gått och barnen somnat myste Fredde och jag med det sista av vår Baileys.
Velly najs... ;-)

Idag är det strålande sol, vi har precis blivit av med våra gamla Billy bokhyllor till min bästa kompis föräldrar, barnen har kläder på sig och en promenad i kylan borde vi nog ta oss för.
Vid 12 är det 4-årskalas för Theos dagiskompis.

Så, nu är ni uppdaterade.
Ut i solen med er ni som kan!