Paljettsaknad

I veckan var svärmor på Ålandskryss med jobbet.
Hon undrade om hon kunde köpa med sig något till mig.
Jag var inte sen att svara.
Herr Paljett vore ju rätt najs att ha hemma inför vinterfesterna.
Så är man en i gänget liksom.
Med fru Kaos och Ting.
Men sen sa jag även att en vaniljvodka var trevligt om alla paljetter var slut liksom.

Idag var vi över på middag.
Som tidig namnsdagspresent (sisådär nio dagar i förväg) fick jag en flaska vaniljvodka.
Ja men det var ju trevligt ändå tänkte jag.
Även om jag föredragit herr Paljett.
Frågade inte mer om paljettbeståndet.

Men...
Strax innan vi ska gå råkar jag få en glimt in i det stängda vin- och spritförrådet under trappen.
Där, på en hylla ser jag honom.
Herr Paljett.
Röd och glittrande.
Taxfree-stor.
Sen stängs dörren.
Jag frågar inget.
Kanske blev svärmor så kär i honom själv att hon bara inte kunde ge honom till mig?
Trodde att herr Paljett kanske var slutet på mitt äktenskap med hennes rare son?
Eller så är han en julklapp som väntar på mig?
Time will tell, time will tell.
Så länge blandar jag mig en vaniljvodkadrink och försöker ignorera att det fortfarande är kaos hemma och städ-Beatrice kommer klockan 9 imorgon...