Close to the wall

Jag bröt ihop på jobbet vid 21-tiden.
Gremlinsjobbhögen försökte äta upp mig.
Kände hur jag fick svårt att andas när den gnagde på min luftstrupe.
Jag fäktade och flydde hem till maken.
Plättar och kramar.

Min kropp har blivit helt knäpp.
Benen svullna som stockar, fötterna sticker och armar och rygg värker.
Imorgon ska jag i alla fall ta mig till läkaren och se vad diagnosen blir.
Stress är väl det troliga.
Bra att kolla upp det innan jag springer in i den berömda väggen i alla fall.

Så.
Nu ska jag sluta blogga för ikväll.
Är så jääääääääääkla trött på datorer nu.
Blä.

Sen känner jag mig hemsk som gnäller.
Jag har så mycket att vara tacksam för.
Jag har ett jobb.
Ett jobb som är rätt kul ibland.
Oftast.
Inspirerande och kreativt.
Och jag lever.
Och mina närmaste lever.
Thank God.
Idag tänker jag extra mycket på det då min kollega har hört av sig med de värsta nyheterna om hennes man...
Jag är glad att jag lever.
Med eller utan gremlinshög.