Ingen innerstads-business-woman...

Idag hade jag och en kollega ett möte i stan.
Mäster Samuelsgatan.
(Vid Åhléns och T-centralen för er som är o-Stockholmare.)
Vi två förortstjejer är sällan i stan på möten så jag tänkte att vi skulle vara lite innerstads-business-women och INTE åka t-banan till mötet.
Nä, vi skulle minsann ta bilen och parkera i nåt p-hus på bekvämt avstånd.
Och käka lite lunch tillsammans innan mötet.
Och sen ta den varma sköna bilen tillbaka till kontoret efter mötet.
Åka vid 11.40 (mötet började 13) och vara tillbaka innan 15 för att få en del gjort även i eftermiddag.
Japp.
Så bekvämt det lät.
I teorin.

I verkligheten blev det följande:
Vi sladdade in till stan på snötäckta vägar.
Snövallar överallt, bilar och bussar som trängdes, fotgängar som gick mot rött med julklappar och galna blickar.
När vi äntligen kunde köra ner i parkeringshuset vid Hötorget var jag lätt stressad och svor åt min idé att ta bilen till stan.

Men det skulle bli värre.

I p-huset var det fullständig kaos.
Bilar överallt, trängre än i en sardinburk och alla våningsplan var fulla eller så var platserna som fanns kvar helt omöjliga att komma in i.
Folk backade, tutade, skrapade mot varandra och pelare - djungelns lag rådde.
Efter att vi åkt runt, runt, backat, svängt, backat, svängt och inte hittat en plats på nästan en halvtimme så åkte vi till slut ut (för att undvika mitt mentala sammanbrott).
För att få åka ut blev jag tvungen att betala 27 kronor.
För att INTE parkera där.

Jag vägrade resolut att åka in i ytterligare p-hus.
Inte en gång till liksom.
Så istället åkte vi längre bort.
Försökte hålla utkik efter p-platser.
Vägarna var helt oplogade, det var enkelriktat i stort sett överallt, bussarna, bilarna och fotgängarna var fortfarande galna...
Till slut fick kollegan Fia ringa övriga mötesdeltagare och meddela att vi troligen skulle bli rätt sena.
"Rätt sena" blev 30 minuter (då hade vi ändå åkt från jobbet 1 timme och 20 minuter innan mötet!).
Vi parkerade vid Tekniska Högskolan (fast det fattade vi visst inte utan promenerade - utan mössor - hela vägen till Rådmansgatans t-bana).
Tog tunnelbana till Centralen och gick på mötet - utan att ha fått i oss någon lunch.
Höjden av det hela var när vi står utanför företagets glasdörr.
Vi drar och puttar på dörren för att öppna den men inget händer, ingen ringklocka finns så jag ringer in på mobilen och säger att vi står utanför.
"Bara att trycka ner handtaget och komma in då!" får vi som svar.
Aha, ska man trycka NER ett handtag - inte putta eller dra i dörren.
Gud så smart man kände sig.

Efter mötet traskade vi i snön och kylan tillbaka till bilen, efter att ha tagit t-banan till Karlaplan istället för Tekniska Högskolan vilket innebar ungefär 20 minuters onödig promenad.
Lunch intog vi på Max i Solna.
Klockan 15.25.
Vi var tillbaka på jobbet 16.15.

Så.
För ett möte på 30 minuter offrade vi idag över 4½ timme.
Och förfrös öron, fick betala dubbla parkeringar (debiterar i och för sig jobbet så klart), svalt och missade massor av viktigt innan-jul-semester-jobbtid.

Men mötet var bra.
Och bilen blev i alla fall inte inplogad eller krockad.
Men nästa gång får de banne mig komma ut till oss förortsbrudar istället.
Lovar att de tar taxi ut till oss - så gör innerstads-business-women.