Rapport från husvisning

Vi kom dit fem minuter efter att visningen börjat och gatan var helt fullproppad med bilar som parkerats på trottoarer men ändå var det trångt som attan att komma förbi.
Suck.
Parkerade till slut och mötte upp pappa som genast dissade huset:
"Nä här kan ni inte bo, det är sämsta läget. Vänta tills det kommer bättre hus i Hässelby. Vid vattnet och inte vid trista vägar."
Freddes mamma höll med.
Suck.
Varför följa med på visningen? Läget var väl ingen surprise liksom?
Halkade oss fram till huset där det var kaos av spekulanter.
Säkert 100 personer trängdes i huset, alla skoskydd var slut och Fredde fick den näst sista husbeskrivningsmappen.
Suck.

Men huset då?
Jo, det var ju så där fint som jag tänkte mig.
En del rum var mindre än jag föreställt mig (fast jag räknat med det eftersom Mäklarbilder alltid ljuger) - som kök och badrum.
Men vissa var faktiskt större än jag gissat - sovrummen, matsalen och allrum.
Tomten var perfekt.
Stor, platt och med fin altan och möjlighet att bygga friggebod.
Inne var allt fräscht, snyggt och helt i stil med hur jag vill ha ett hus (okej den rosa fondväggen i hallen skulle jag ju skippa...)


Tyvärr var det ju många andra som kände likadant.
Hörde att de fått ett innan-visnings-bud som ratats.
På drygt en halv mille över utgångspris.
Aouch.
Då är frågan vad vi tycker att den här drömkåken är värd.
Fredde gillar det, men är ju den ekonomiske av oss.
Som ser begränsningarna.
Tror vi kommer att falla på mållinjen även denna gång.
Då är frågan om vi ens ska ge oss in i den energitömmande budgivningscirkusen överhuvudtaget...

Men ja.
Jag är kär.
Damn.