Sedan milrundan i fredags har jag liksom inte haft nån riktig lust att springa.
Inte heller idag.
Men jag tvingade mig ändå ut.
Efter fem minuter hade jag blodsmak i munnen.
Efter sju minuter hade jag håll.
Efter 25 minuter var jag hemma.
Och slut.
3,5 kilometer blev det.
Man får vara nöjd med det lilla liksom.
På torsdag hoppas jag att energin är tillbaka.
Får leta upp lite fler Robbie Williams låtar tror jag...
8 kommentarer:
Nästan samma här efter min 7,5 km-runda. Sprang 5 km några dagar senare, himmel så jobbigt, inte en chans att jag orkat mer än 5 km. Tyckte jag tog i som en dåre, och ändå fick jag EXAKT samma tid som gången innan. Surt på något sätt. Glädjen över personbästat försvann liksom.
Kortrunda på torsdag (ca 4 km), långrunda på lördag (7,5 km). Hänger du på? :-)
Nu såg jag att du planerat ny runda på torsdag. Då jäklar! :-)
Du e så duktig kattis....jag e imponerad!
Du vet...har man sprungit en mil då kräver kroppen vila.
Jag snyter mig och nyser. Det är min motion just nu.
T: Japp, vi kör på torsdag!
Ullis: Tack, ja egentligen ska jag känna mig duktig.
Sus: Japp, men den fick nog vila för länge så den glömde hur man fick ork att springa. Mer än tre dagar så glöms det bort liksom. Snyta sig är krävande nog - ta't lugnt vännen!
Jag har laddat ner massa sommarprat. Funkar jättebra, jag glömmer liksom bort att det är tungt att springa.
Och hejja på nu:o)
Jag tycker att det är så mest hela tiden. Ibland går det så lätt och ibland är det riktigt tungt.
Imorgon kl 6 tar jag min runda. Du får ta din när du vill. Du får post imorgon - som inte får öppnas förrän rundan är avklarad! :-)
Skicka en kommentar