Att vara tacksam

I förra veckan gick Freddes morfar bort.
91 år gammal var det inte helt oväntat och kändes okej men ändå sorgligt.
Är man 91 har man haft ett rejält långt liv känner jag och han dog fridfullt i sömnen utan någon direkt långvarig sjukdom.
Han var helt enkelt gammal.

Samma dag avled en av våra kollegor helt oväntat - dock endast 51 år gammal och vid god hälsa.
Troligen något som brustit i kroppen och hans liv gick inte att rädda.
Fruktansvärt tragiskt och chockande för hans familj och även oss kollegor.

Idag fick vi ännu ett dödsbud.
En av våra kollegor, eller ex-kollegor då han nyligen outsourcats med vår IT-avdelningen, gick bort i en aggressiv cancer som hade upptäckts för några månader sedan.
Också strax över 50 och hade verkat frisk fram till cancerbeskedet.
Vi var många som fällde tårar idag.

Man får lite av ett uppvaknande.
Döden är närvarande överallt.
Ingen undkommer den.
Man måste passa på att leva livet till fullo.
Vara tacksam för de dagar man får.
Tacksam för sin hälsa och sin familj, de underbara stunder man har och de skratt man utbyter med vänner och kollegor.
Inte skjuta saker på morgondagen - leva mer i nuet, något jag har svårt för men verkligen ska jobba för.

Tack för min familj.
Tack för mina vänner.
Tack för min hälsa.
Tack för mitt liv.
Amen