Kollar på dokumentärfilmen "Hästpojken" på STV1 och fascineras vad man som förälder tar sig för i sin strävan att hjälpa sitt barn.
Det finns inget jag inte skulle göra.
Mina älskade barn.
Samtidigt som filmen också fick mig att fundera mycket på autism.
Att det kan komma i olika former.
Theo är ju lite lätt besatt av fåglar - en fixering kan man säga.
Jag oroar mig ibland över att han helst inte vill prata om något annat och att vi kanske spär på hans besatthet genom att köpa fler fågelböcker, göra fågeltröjor till honom och prata om att anmäla honom till ornitologiska föreningen.
Men vad ska man som förälder göra om inte stötta sitt barn i ett intresse?
Han lär sig ju saker snabbare, som att läsa och skriva, genom att han skriver, ritar och läser om fåglar.
Men visst, han kan komma utanför när vännerna inte är lika intresserade och han har svårt att anpassa sig till deras intressen...
Jag är kluven.
Jag är som alltid väldigt osäker som mamma...
Varför finns det inte någon instruktionsbok till föräldraskapet?!
Och imorgon har vi avslutningssamtal på förskolan - då är det Theos sista dag.
Vi får väl se vilka iakttagelser, tankar och goda råd man får från pedagogerna då.
Men en saker är säker - vår son är en speciell kille och han kommer att ha gjort intryck.
Idag berättade en av pedagogerna att hon aldrig, under alla de år hon arbetat med barn, har mött en så begåvad kille!
Att han är så otrolig på ord, att skriva och formulera sig, att rita och berätta.
Det värmde ett mammahjärta.
8 kommentarer:
Jag såg den också. Fascinerande program.
Man är bäst på att vara sin barns mamma. Och man ska stötta ungarna i deras intressen. Oavsett om det är om fåglar eller hockey eller fotboll eller t-banans alla stationer.
Någon måste ju vara fågelexpert, eller t-bane förare, fotbollsproffs etc....
Du e en fin mamma till dina barn:-)
Och beröm om ens ungar, ja då blir man alltid lite extra stolt. Som en höna i en tuppgård, kan man säga ;-)
Det finns inget att oroa dig över Kattis. Theo kommer ha massor av kompisar och dom kommer beundra honom för sin entusiasm och engagemang i olika projekt. Han är otroligt snabblärd och duktig, var bara stolt och oroa dig inte. Kramis
Asperger kan leda barn in på ett specialintresse. Många läkare och forskare har den diagnosen. En fascinerande diagnos som kan leda till något väldigt positivt.
Nu säger inte jag att T har det.
Dock vet jag en sak. Oavsett så har era barn de bästa föräldrar man kan önska. Fortsätt uppmuntra honom. Ge honom alla böcker han vill ha. Utmana honom. Svårare böcker, dokumentärer, allt!
Han är spännande er T. Det ska sannerligen bli intressant att följa honom.
Det blir något stort där. Med er hjälp.
Min numera 22 årig son, har alltid haft egna intressen och inte riktigt passat in i andra barns intessen här på orten där han växte upp. Han hade kompisar i grundskolan, inte många, men de fanns. Han var och är mycket intelligent men också känslig. När han började gymnasiet, naturvetenskaplig linje,hittade han sina gelikar och gisses vad fort hans kompisskara utökades och vad han trivdes. Han har fortfarande väldig mycket fokus på det som intresserar honom, så mycket att man ibland kan irritera sig på att han inte får andra saker gjorda men vi stöttar honom helhjärtat i att göra det han tror på. Han är numera otroligt social och har massor av vänner och en underbart söt flickvän som passar honom perfekt. Så stötta din son i det han vill göra för det kommer precis som du redan ser att hjälpa honom på andra områden. Jag tror att har man stödet hemifrån så får man också självförtoendet att våga vara den man är och det kommer hjälpa honom längre fram i livet. Föräldraskap är knepigt och jag har också många gånger funderat på om jag gjort rätt men man måste försöka lita på sig själv och på att man bäst känner sina barn.
Jag tror det kommer gå superbra för Theo.
Och jag tror också att det aldrig kan skada att stötta sina barn på det sätt som ni gör med er!
Fortsätt att uppmuntra och stödja honom i hans intressen, det skulle jag ha gjort!
Min 6-åring är också en speciell kille, känslig och vill att saker ska va på ett visst sätt. Lite principfast. Jag brukar skoja om att han är min lilla autist, lite arbetsskadad då jag dagligdags möter dessa människor.;) Nu är inte så fallet att han är i närheten av en diagnos då han är enl förskolan världens bästa kompis, för social.:)Specialintresse har gan - fotboll, tack vare det har han lärt sig läsa!
Vissa barn är lite annorlunda och vi får se deras egenskaper som positiva.:)Våra killar kommer klara livet galant. Promise! Kram!
Tack alla rara för era fina kommentarer!!
Oj så det värmer.
Skicka en kommentar