"Mamma, dog mormor i Thailand?"
Frågan kom så i oväntat.
Vi har ju aldrig pratat om det.
Bara sagt att mormor dött i en stor naturkatastrof - inte var eller vilken typ av katastrof.
Mörkat för att inte oroa, särskilt inför resan.
Men de måste ha tänkt på det.
Funderat och gissat.
Så vad svarar man?
Sanningen så klart.
Ja, hon dog i Thailand.
Frågorna är enkla och inte så mycket om HUR utan mer vad som hände sedan.
Ja, hon åkte hem i en kista.
Nej, kistan satt inte i en flygstol utan åkte i fraktflyg med andra kistor.
Ja, hon blev aska och grävdes ner i Sverige.
Mina fina små.
Självklart vill de veta.
"Kan vi skicka upp en sån där lykta för mormor? Som hon kan se?"
Så klart vi kan.
Thailand - sweet happines & sweet sorrow allt finns här...
12 kommentarer:
Oh nu kom tårarna..... Raka barn kräver inte så mkt omskrivningar i svaren!
Gulle...
Så fint du beskriver det.
Blir alldeles varm.
De där samtalen är så svåra, och så viktiga. Man vill säga sanningen, men inte skapa några otäcka tankar. Man väger varje svar på guldvåg, och fasar inför de frågor som svaret kan ge upphov till.
Det låter som att de tog det bra, och kanske var det bra att ni är just i Thailand när frågan kom upp. Så får de se att själva Thailand inte är sorg, inget ställe dolt i nån mystik.
Thailand är erat. På så många sätt.
Kram <3
Men åh gullunge! Sorgligt så jag ryser.
Kramar
=,0)
Underbara barn.
Åh.. barn! Men fy så sorgligt!
KRAM!
Åh liten. Kram till er!
Nu blir jag alldeles gråtig här... Kram!
Vad skönt att det svåra blev så "lätt"... ja, du förstår hur jag tänker.
Själva måste vi berätta om ännu en ängel för barnen, det kommer bli fruktansvärt jobbigt för alla...
Skicka en kommentar