En kille i t-banevagnen förklarade högt och tydligt sin situation som hemlös för alla i vagnen.
Just denna typ av tiggeri känns så väldigt närgående.
Svårt att värja sig mot.
Även om allt han säger skulle vara en lögn så känns det liksom inte okej för mig att ignorera.
Fast jag egentligen känner att jag vill att den som är hemlös ska få hjälp av kommunen eller Stadsmissionen (som jag gärna skänker pengar till).
Men ibland kryper verkligheten på en.
Och då är egentligen den tjugolapp jag gav inte alls nog för att döva känslan av att vi borde göra mer för våra medmänniskor...
Hur gör ni?
Ger ni pengar?
Skänker till välgörenhet?
Engagerar ännu mer?
1 kommentar:
Jag ger ibland pengar i handen. Men absolut till Stadsmissionen - både privat och professionellt.
Jag har gett frukt och fått utskällning. Så hungrig verkade han inte vara....
Svårt oxå med dessa ligor som skickar hit "tiggare" - jag hoppas att de har det bättre än vad de ger sig ut för att ha. Nej jag håller med, det är svårt. Svårt att förhålla sig.
Skicka en kommentar