Det här med husvisningen får mig att tänka på mitt förhållande till tentor och prov.
Å ena sidan hatade jag att behöva plugga och avskydde den illamående nervositeten inför ett prov.
Men samtidigt var det spännande och jag ville ju gärna visa vad jag kunde och helst av allt få höga poäng/få fel på proven.
Efter en bra tenta kunde jag vara lätt euforisk och riktigt stolt.
Detsamma känner jag i stort sett för husvisningarna.
Skitjobbigt med detta hysteriska städande och fixande och än värre med nervositeten inför visningen.
Men samtidigt är det ju också spännande och häftigt att någon kanske blir kär i vårt hus och vill köpa det.
Att den tid vi lagt ner på vårt hem (inte bara nu utan under åren) uppskattas av någon, kanske till och med av flera så att det blir budgivning.
Då skulle nog den euforiska känslan komma tillbaka.
Och blir det ingen spekulant - som det var för oss innan jul - så känns det som att jag misslyckats på tentan.
Det blir omtenta.
No fun.
Just nu känns det som att omtentan gått bra (med 16 familjer på besök) men om vi blivit godkända, väl godkända eller underkända får vi inte reda på förrän senare i veckan då mäklaren ringer runt för att höra om eventuella bud.
Håll tummarna för en väl godkänd (tenta) visningsomgång.
6 kommentarer:
Jag håller såklart tummarna för att det blir VG den här gången!
självklart!
Tummarna hålls!!!
Jag har tenta på torsdag. Jag har inte pluggat mer än 3-4 timmar. Men ångest har jag inte.
Jag har sällan ångest över något.
Inte ens ett hus vi aldrig fick sålt förrän efter ett år.
Men det löste sig det med =)
Ert kommer SJÄLVKLART att bli sålt!
Tack för stöttning alla!
Sus: Det förvånar mig inte att du är ångestfri. Verkar inte som du. Men med 14 000 kr extra i månaden om vi inte säljer huset tror jag att det är svårt att inte ha lite ångest i alla fall. Om man inte skiter pengar. ;-) Men visst löser sig det mesta.
Fast det kommer inte att gå så långt! Innan dess är huset borta.
Skicka en kommentar