lördag, januari 04, 2014

Vänskap

Skrev en statusrad på Facebook igår kväll om att vi hade två härliga oplanerade dagar framför oss men gärna ville hitta på nåt med några andra.
Många vänner gillade inlägget men inga kommentarer eller invitationer strömmade in.
Inte för att jag trodde det heller - men ändå.
Men så idag hörde min finaste Pia av sig och skrev att de gärna ville ha sällskap av oss imorgon.
Åh så glad jag blev - ja, Fredde också.
Precis vad vi behöver - en kväll med familjen F!
Kändes så skönt i hjärtat.

Det här med vänner kan ibland vara en knepig grej.
Vi gillar att hänga med vänner.
Och vi tror att folk gillar att hänga med oss.
Men som ständiga festfixare så blir det oftast vi som tar intiativ.
Vi håller nog fler fester och middagar än vi själva bjuds in till.
Kanske har folk inte tid eller ork.
Kanske vågar folk inte bjuda in oss, tror att vi har höga ambitioner och förväntningar.
Men vi uppskattar ju jättemycket en enkel middag, fika eller vinhäng en kväll.
Jag hoppas i alla fall att folk gillar att hänga med oss oavsett.
Men visst... Det kan ju också vara så att vi väljs bort medvetet.
Men jag väljer att inte tro det.
Hey - we're freakin' lovable!!
(Ja, Fredde i alla fall...)

Så tack familjen F - you made our day! ❤️
(Och ni bjuder ofta ofta oss!!)

5 kommentarer:

Ting sa...

I feel you.
Nu var ju vi några utav de som inte svarade på er annons. Men å andra sidan bjuder vi er på alla våra stora fester.
Avståndet mellan oss gör ju att vi gärna planerar lite längre fram. Kanske punschigt. Man kan ju gå på middag eller vinkväll nykter. Eller ta en eftermiddagsfika.
Tar till mig ditt SOS. Som jag smsade: jag ska bli en bättre vän.

Martina sa...

Tänk, ikväll hade jag nästan samma tanke på andra sidan stan men så bjöd vi in fina nya vänner på anspråkslös spaghetti och köttfärssås och sedan gjorde barnen glass och pingisbordet kom fram. Sitter nu med sista slatten vin och känner mig så glad, nöjd, mätt och belåten man kan bli.

Jag tror att "tagga ner" är ledordenför 2014. Det är ju bara att gå till sig själv. Jag träffar hellre vänner ofta men enkelt än inte alls.

More spagetti to the people...

Kattis sa...

Åh, Ting - det var inte riktat till er på något sätt!
Vi uppskattar så era trevliga fester och att spontant åka över hela stan kan vi självklart göra mer i framtiden. Vi har ju även våra Thaibåt-kvällar. ;-)
Det var egentligen inte riktat till någon mer än att jag och Fredde hade funderat på om folk numera gör spontaninbjudningar till middag och sånt - vi gör det knappt själva (eftersom jag är planeringsfreak och vill hinna fixa och städa).
Vi tror det är lite ovanligare nuförtiden och kom fram till att det vore kul om det blev mer sånt i år.
Precis som Martina skriver i sin kommentar: mer spagettikvällar till folket!

Tjockalocka sa...

Känner igen det. Blir ibland deppig av samma anledning. En orsak (som jag hört vid ett par tillfällen) är att folk TROR att vi är så sociala och har så stort nätverk att vi ändå säkert inte kan/redan är upptagna. Och så sitter man där - ibland på stora högtider - ensamma! För att man det här året inte orkade fixa ännu en middag/fest.

KakanH sa...

Vet du vad? Du inspirerade mig. Jag pratade med maken min och så när tillfället gavs hörde jag mig själv säga "men kom över på lite enkel kvällsmat".
Jättekul och trevligt.
För oss är det lite svårt ibland eftersom maken sällan vet hur han jobbar (egen företagare inom åkeri/evenemangsbranchen) men det blev vårt nyårslöfte. Och jag hoppas på att vi också kan bli spontaninbjudna till andra.
Tack för inspirationen!
Kram