Igår joggade jag tre kilometer.
Kändes bra.
Idag tog jag ett body jam-pass.
Fantastiskt.
Motion är bra för mig helt klart.
Bättre medicin än det som läkaren idag skrev ut åt mig.
Anti-depressiva.
Till mig?
Seriöst?
Vad är det med läkare och medicinering?
Han hittar inget fel på mig efter en timmes grundlig undersökning, tester och kontroller.
Självklart är det enkla svaret stress och psykosomatiska besvär.
Sure, det köper jag.
Men då inleder man väl med avslappningsövningar, motion eller samtalsterapi - inte piller med sjuhundraåttio biverkningar?
Jag hämtade ut dem och läste om mängder med obehagliga fast vanliga biverkningar - alltså en av tio får dem - och fick panik.
No way.
Jag vet att många äter denna typ av lågdoserade tabletter - och det hjälper säkert de som lider av depression eller ångest - men det är verkligen inte läget för mig.
Så imorgon ringer jag läkaren och säger att det inte blir någon "quick-fix" för mig.
Jag mår ju redan mycket bättre, yrseln är i stort sett borta, fortsätter det så här så tar jag mig ur den här svackan på egen hand.
Med lite träning, samtal med Fredde och sommarsol.
Det är min plan i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar