Idag vägde jag in på en vikt som jag inte varit uppe i sedan jag var gravid.
87 kg.
Det innebär för mig ett BMI på 30. Fetma. Och även om BMI-skalan sucks så känner jag det ju.
Fy fabian så det känns i hela kroppen att den inte mår bra. Som en ond spiral av övervikt som leder till skador och skador som leder till övervikt. Och skit-samma-mentalitet kring mitt ätande on top of that.
Förra året hade jag ju magproblemen. Gick ner 8 kg på en månad och mådde så hemskt dåligt, både psykiskt och fysiskt. När det sedan vände gick jag snabbt upp alla kilon och lite till.
Tränade bra på sommaren på Gotland men till hösten hade jag ont i ryggen och det var svårt att hitta träningsmotivationen, förutom för tennisen. Tennisen som gjorde att jag först skadade vaden i januari och nu knät i mars. No more tennis for me.
Så är jag nu här. Nu måste jag ta tag i det på nytt. På ett BRA sätt. Jag kan inte löpträna (både höfter och knän sätter stopp) men cykla och gå på gym är måsten. Kanske promenader när knät mår bättre. Rehab som övergår till riktig och regelbunden träning är målet.
Och så maten. Måste hitta en fungerande balans. Vad är jag villig att ge upp - på kort sikt och på lång sikt? En kickstart utan gluten, socker och alkohol? Hitta bra alternativ som är goda och nyttigare, minska på det jag ju VET är dåligt. Dricka mer vatten. Mer grönsaker. Regelbundenhet.
Detta blir min dagbok framöver. Skittrist för andra att läsa troligen men förhoppningsvis kan jag se mina framsteg bättre på det här sättet.
Har även tagit kort. Men fegar ur lite där. Behåller dem för mig själv ett tag till. Kanske blir det tillfälle till före- och efter-bilder lite senare kan jag hoppas.
Here we go!
1 kommentar:
Positivt överraskad när inlägg från dig dök upp i flödet. Tråkigt att du inte är på topp. Jag var med om en bra grej i höstas som involverade mat och motion som gav bra utdelning (6 kg på 4 veckor.) Kanske kan vara nåt för dig? Skicka pm/mail om du vill veta mer.
Skicka en kommentar