Att försöka se allt från den ljusa sidan...

Var en rätt pissig dag idag igen.
Ska inte gå in på detaljer, men det blev en del snyftande.
Hatar att gråta på jobbet.
Särskilt när det handlar om jobbet i sig.
Att gråta för nåt riktigt sorgligt är ju okej.
Men att bryta ihop för att man tycker att det är jobbigt är inte min grej.
Jo egentligen är jag ju en gråtare, men inte på jobbet.
Och inte inför folk.

Nåväl, Freddes råd när jag var snyftig i telefonen var i alla fall "Stick och träna. Och ingen jäkla yoga - gå på ett danspass så att du blir glad!"
Och se, det gjorde jag.
Och det blev jag.
Rätt så i alla fall.
Unnade mig en meditativ stund i solariet också, så att jag har grundat lite inför ozonskiktslösa Sydney.
Jag ser inte ut som en kräfta, för jag solar med måtta, så det så.

Nu har jag ätit thaimat och glatt mig åt ett positivt mail.
Snart blir det dusch och lite TV i sovrummet.
Imorgon är det fredag, min favoritdag på hela veckan.
Då öppnar jag bubblet som stått på kylning och så ska vi käka italienska delikatesser.
Och på lördag är det alla-hjärtans-dag så jag och Fredde ska shoppa klänning till mig, äta middag på restaurang och sen gå på "The Producers" - en riktig toppendag hoppas jag.

Så, slut på ältandet och grinandet.
"Det skulle inte kallas jobb om det inte var jobbigt..." som min make så fint uttrycker sig.
I will survive!

Puss på er allihopa!