Lycka.
Sen stannade lyckan av alldeles när jag upptäckte att jag inte hade någon bilnyckel till bilen.
Letade överallt, nowhere.
Extranyckeln hade Fredde med till jobbet.
Två barn till dagis och jag själv till jobbet och klockan var tio i nio.
Jag svor.
Som jag aldrig svurit förut.
Fanihelvetesjävlaskithelvete!
Theo påpekade försynt efter min harang:
- Mamma man får inte säga fan.
Fint att han bara hörde det ordet då.
Som tur var har jag en snäll pappa som kom och hämtade mig efter att jag promenixat med barnen till dagis.
Lyckan återkom inte på jobbet då jag fick besked om att ett projekt jag jobbat intensivt med nu skulle tvingas avbrytas på obestämd tid.
Fanhelv...
Ja ni know the drill.
Sen är det ju min förkylning som aldrig tycks vilja släppa.
Svordomar igen...
Men lyckan kommer åter.
För på fredag, om 48 timmar, sitter jag hos käraste P och dricker gott bubbel med henne och vår käraste N!
Bubbelkväll med girlsen.
Tjejsnack och middag.
Skvaller och djupa funderingar.
Och bubbel.
Glöm inte bubbel P!Sen på lördag är det trevligheter igen då min älskade J har födelsedagsfirande.Hela gänget (nästan) där och kramkalas som vanligt.Det var ett tag sen nu och man måste uppdatera sig på läget.Tror Miamaria har ny fling...Så, skit i snuva, borttappade nycklar och dumma projekt.
Snart får jag kompiskärlek så det svämmar över alla bredder.Girlpower i kubik liksom.
Och bubbel.
Glöm inte bubbel!
Jag är inte kinkig. Mousserande franskt funkar för mig även om det inte är Champagne.
