VAB... i onödan

Var mol alena vid lunchtid idag.
Alla hade övergett mig eller var inte på kontoret idag (med alla menar jag då de stackars tre-fyra kollegor jag oftast tvingar med mig på lunch...)
Kändes lite ensamt och trist att äta själv så jag ringde upp pappa som blev uppriktigt lycklig över att hans enda dotter tänkte på honom och även hämtade upp honom för lunch på lokala salladsstället.
Det krävs så lite för den grånande generationen.
Han blev än gladare när jag erbjöd honom att låna bilen resten av dagen - så han kunde åka till bilhandlaren och provköra ny bil.
Själv hade jag nämligen planerat en joggingtur hem från jobbet och då var det ju bra att slippa jogga 5 kilometer tillbaka för att hämta bilen...

Dock ändrades planerna efter att lunchen var uppäten eftersom Fredde ringde och meddelade att förskolan ville att vi skulle hämta en varm och ledsen Micha.
Jag skyndade mig dit och hämtade en ledsen tjej med röda kinder.
Hon hade tydligen hostat vid vilan och kunde inte somna och blev då ledsen (som hon alltid blir när hon är trött) och hade gråtit sig röd och varm.
De hade dock ingen termometer så de kunde inte ange vad hon hade i feber.
De hade däremot kylt henne med blöta handdukar - vilket säkert inte hade gjort henne gladare...

Well, well, jag tog hem skruttan och hennes bror.
Väl hemma konstaterade jag (självklart) att hon inte hade någon feber och att hon minsann inte alls var trött eller hängig.
Så här satt jag hemma med två pigga och påfrestande barn.
Jäääij, liksom!

Ringde förskolan efter nån timme och gick även dit med båda barnen så att de kunde se själva att hon var pigg och glad.
Inte för att anklaga dem för att ha gjort fel - utan för att få dem att förstå varför jag planerar att lämna barnen där imorgon med.
Jag förstår att de ringer föräldrarna för säkerhets skull och uppskattar att de bryr sig om mina barn.
Men det känns lite som om de ringt för att de inte klarat av situationen som uppstått då det är några nya fröknar och de har inskolning för fyra nya barn som tar mycket uppmärksamhet.
Något min dotter också skulle behöva efter sex veckors semester och med känsliga gener...

Imorgon kommer jag att lämna vagnen så att hon kan sova i den och slipper hosta så mycket och störa andra barn (vilket jag kan tänka mig var fallet).
Jag kommer också lämna vår örontermometer.

Vård av barn

Trodde att ögoninflammationen var över.
Men se nej.
Båda barnen var geggiga i morse.
Och Theo är inte kry i övrigt - ligger och sover i soffan just nu.
Min stackars lille skrutt.
Bara det inte är nåt med kräkningar... *peppar peppar*
Tänk att man kan hamna i VAB-träsk även i juni.
Det var otippat.
Och oönskat.

Eller så...

...var det lättare magsjuka.
Ja det var det ju.
Så klart.
Fast än så länge den enklare varianten.
One way liksom.
Dock har barnen insjuknat igen.
Jäkla bumerangvirus!
Jag har sovit väldigt lite i natt.
Och gremlinsångesten kommer krypande.
Jobb, jobb, jobb...
VAB, VAB, VAB...
Gah!

Nähäpp...

Det var inte hostan.
Ringde förskolan och tre barn till hade kräkts.
Men hurra då.
Grattis till oss.