Åh den nostalgikänslan.
Vad jag har älskat denna film.
Som så många andra såg jag den på bio när den kom.
Och föll som en fura.
Jag hade den självklart på vhs-film som jag spelade sönder.
Det var den och Top Gun som gick varm i vår video i mina tidiga tonår.
Säkert femtio gånger har jag sett Johnny Castle krypa på golvet med Frances "Baby" Houseman.
Dreglat över Patrick Swayzes kropp.
Filmen som fick mig att älska dans.
Och älska film.
Så som film ska vara - uppslukande, breathtaking, skön för själen.
Skit samma om skådespeleriet inte var på topp på alla ställen (märker man nu) men för mig var detta som "The notebook" och "Twilight" för dagens tonåringar.
THE lovestory.
Tack Patrick Swayze, min ungdomskärlek.
Du kommer inte att glömmas.
