Nånting blött väntar

Jävlar.
Vi har tvätt i maskinen.
Tror ni man kan övertala maken att både kravla ur soffan och hänga tvätt?

Zzzzzzz...

Guess what!?
Maken sågar timmer i soffan.
Idag igen.

Internet-tristess

Gud är vi tråkiga - sitter vid varsin dator brevid varandra och surfar...
Visserligen dricker vi vin och pussas litet då och då.
Men är vi inte rätt tråkiga?
Internetsjuka.

Nu föreslår maken glass.
Det ingår inte riktigt i mina planerade intag.
Måste ju tänka på att beach 2009 redan inträffar i februari för mig.
Sydney here we come.

Men glass...
Man kan inte tacka nej till glass.
Jag är ju i alla fall inbokade på bodypump-pass imorgon.

Nej nu slutar vi älta...

..och dricker vin!!!!!!

Catfight at the gym?

Just det, glömde nog att nämna det när jag ältade senast.
Vet ni vad hon, enligt hennes make, hade sagt när hon kom hem?
Att hon var sååå nära att lappa till mig.
Aouch.
Örfilad på gymmet - DET hade varit nåt att skriva om på bloggen!

Hennes rare make har förresten meddelat att det nog vore bra om jag inte gick vissa dagar och tider på gymmet då HON planerar att vara där.
Is he kidding me?
Är det risk för catfight annars?
Bring it on babe.
Bring.
It.
On.

Varning till känsliga läsare...

Denna syn möttes jag av på morgonen.
Hypokondriångest...

Jag gjorde mitt bästa med att ta bort det värsta.
Men hon är inte en kry flicka.


Apoteket nästa.

Kliande ögon och en och annan smärta

Det är svårt att få egentid till bloggande.
Särskilt när man har en dotter med ögoninflammation som kliat sitt öga till en golfboll och har panik när det inte går att öppna...
Hon kan inte sova i egen säng.
Måste ligga mellan oss (på egen kudde som kommer tvättas imorgon) och lugnas så att ögat får vila från hysteriska gråtattacker och gnuggande.
Själv får jag nästan panik av det hela.
Måste tänka "det går över, det är ingen allvarlig sjukdom, hon mår bra om en vecka".
Jag blir alltid ett nervöst vrak när barnen är sjuka.
Min hypokondri blossar upp till oanade proportioner.
Jäkla tur att man har Fredde.
Mr Lugn-som-en-filbunke
Nu ligger han brevid henne medan jag ska göra några snabba jobbgrejer på datorn.
Imorgon är det jag som hämtar ut receptet på ögondroppar som snälla doktorn skrev ut idag.
"Ifall det blir värre eller inte gått över på en vecka."
Detta går under kategorin värre.

Och så går Theo på penicillin för bihåleinflammation.

Det är bara skit med den här familjen.

I och för sig har jag tränat poweryoga idag.
Förbannat smärtsamt för ett ovigt kylskåp som jag.
Det är en prestation i sig att jag kan gå.
Och det kan jag faktiskt.
Så helt ute med oss är det inte.

Nytt utseende

Jag har pysslat.
Nytt sidhuvud på bloggen.
Barnen lite äldre.
Maken lite kortklipptare.
Jag lite... I don't know...

Ett evigt ältande

Jag känner att jag kommer älta.
Älta ett bra tag.
Alltså detta med att någon tycker så illa om mig.
Det känns inte bra.
I dag kändes det ännu mindre bra då jag måste inse att även maken till henne ogillar mig.
Visste väl rent teoretiskt att det skulle bli så.
Att han måste vara på hennes sida.
Och då inte på min.
Men det känns så sorgligt.
Vi som varit så goda vänner.
Glad i alla fall att min man fortfarande kan umgås med honom.
Det unnar jag dem båda.
Även om jag är en ogillad kvinna...

Hemmajobb

Hemma med Micha idag.
Ögoninflammationen som gått runt på dagis (sen Micha hade den sist troligen) har nu drabbat henne igen.
Suck.
Undrar hur många VAB-dagar vi kommer upp i den här hösten...

Jag tog i alla fall med henne en sväng till jobbet och fick lite saker gjorda.
Hon ritade med överstrykningspennor på papper, bord och sig själv.
Lunch med bäste killkollegan och nu hemma igen där jag ska skriva ett pressmeddelande och fixa med lite annat jobbrelaterat.
Men lite lekande blir det också.
Har ju en dotter som är duktig på att säga ifrån när hon är uttråkad av att leka själv.
Högljutt.

Raderade kompisfruns nummer från mobilen igår.
Kändes symboliskt.

Det oundvikliga mötet...

Tog en sväng till gymmet, trots förkylningskänningarna.
Avbokade mitt core-pass och satsade på styrketräning istället.
Min väninna P skulle också komma.
Efter en stund på den flytande stegmaskinen (vad heter den där grejen man liksom flyter åt sidan med fötterna i?) körde jag armar i triceps- och bicepsmaskinerna.
Kändes bra.
Däremot kändes det inte riktigt lika bra när jag vände mig om för att byta till ny maskin.
På en träningscykel sitter hon.
Kompisfrun vi brutit kontakten med.

Jag säger spontant hej.
Mycket neutralt, nästan glatt.
Hon svarar hej på ett mycket mer sammanbitet sätt.
Ögonen säger ännu mer.
Jag.
Gillar.
Inte.
Dig.

Jag nämner att jag hade tänkt skriva ett brev till henne för att klargöra saker.
Så att hon vet var vi står.
Hon tycker att det är onödigt.
Hon fräser att hon nu först förstått att vi inte vill ses.
(Vad i hela friden har maken hennes sagt innan - att vi varit sjuka?)

Då kommer P och ger mig en ursäkt att lämna den aggressiva zonen.
Vi går till stretchmattorna.
Känns mycket skumt.
Hur kan kvinnan vara så full av ilska?
Ilska över mig?
Jag har så otroligt svårt för aggressiva människor.
Varför kan man inte bemöta människor på ett vettigt sätt?

Jag går till rummet brevid och kör lite ryggövningar.
Känns fortfarande mycket konstigt.
Inte alls sugen på att träna längre.
Går ut för att säga hej då till P.

Då står hon plötsligt där i gången mellan de två salarna.
Konfrontationen är ett faktum.
Anklagelser och aggression studsar emot mig - framfrästa genom sammanbitna tänder.

Men jag bryter inte ihop som jag gjorde i somras.
Nej, jag tar inte åt mig det minsta faktiskt.
Jag får närmast hålla mig från att skratta.
Det är som om jag flyter ovanför och ser på spektaklet.
Hur arg hon är och hur otroligt lugn jag är.

Automatiskt tar jag på henne då och då för att lugna.
Jag tänker inte ens på att jag gör det men ser hur hon gång på gång rycker till och stirrar ännu argare på mig.
Ögonen talar.
Rör.
Mig.
Inte.

Slutligen stormar hon iväg.
Jag går ut till P och ler.
Ler för att det är så komiskt.
Hur kan någon tycka så otroligt illa om mig?
Ler för att jag faktiskt har vunnit den där maktkampen.
Jag varken grät eller var arg - jag var lugn och rent av trevlig.
Trevlig mot någon som så starkt ogillar mig.
Jag tycker fasen att jag är storsint.
Men så vet jag ju att det är hon som förlorat mest på detta.
Hon som bränt alla sina broar.
Förlorat fler vänner än hon har kvar.
Hon som kommer vara en bitter kvinna.
Inte lycklig.

Tyvärr så innebär det ju att även hennes man, som vi älskar så, inte heller kommer få vara lycklig.
Det är inget att le åt.
Det är sorgligt.
Men jag hoppas att han en dag tar sitt förnuft till fånga.
Att han vågar.
Till dess förstår jag att vi inte kommer att uppleva några okej "råkar springa på varandra på stan"- eller "umgås på samma fest"-tillfällen.
Det har hon gjort perfectly clear.
Civiliserat beteende är inte att tänka på.
Fine.
Gissa vem som har mest och underbarast vänner?
I still win.
Ha!

Orkar inte ens blogga

Jag känner mig förkyld.
Igen.
Skit.
Jag vill inte!!!
Jag vill vara frisk.
Jag vill kunna träna.
Jobba.
Vara glad.
C-vitamin.
Te.
Sova.
Jädra skit.

Sista goffa-i-sig-söndagen

Söndagsmiddag hos svärisarna.
Plommonspäckad fläskkarré med kantareller, potatis och sallad.
Glass och annat onyttigt till efterrätt.
Doggy bag med matlådor till lunchen imorgon.
Sen hade svärmor också lagt ner en stor påse minitoblerone.
Den rara kvinnan VILL inte att jag ska komma i form.
Hon köpte också lördagsgodis till Theo igår som räckte för fem ungar.
Eller min unge och mig...
Men jag HAR bestämt mig.
Imorgon börjar jag vägen mot målet.
Körde dubbla expresspass på gymmet idag också, så vägen mot målet hade ju egentligen kunnat börja redan idag.
Om man inte hade lockats i fördärvet av bullfarmor då...
Men tobleronen får åka till Freddes jobb och lördagsgodiset är nu slut.
Sen blir det väl att undvika svärmor ett tag framöver tills min karaktär och självdiciplin fått ett bra grepp om mig.
Jag älskar när jag kan tacka nej till godsaker utan att det känns jobbigt.
Ge mig två veckor så tror jag att jag är där.
Giv mig styrka!

Den andra kvinnan

Jag har fastnat i en såpa.
Otrohetssåpa.
I bloggform.
En älskarinnas bekännelser.
Hon började visst bara för en vecka sedan, men har redan hunnit fånga mig med sitt skrivande - framförallt sitt fantastiska språk och ordval.
Jag vet inte om allt är sanning eller om en hel del är utbroderat för att det ska locka till läsning.
(Och nej, jag är inte för otrohet - jag tror ingen är det - men man vet ju att det finns där ute och att någon faktiskt skriver om det är lite modigt. Och jag hoppas att hon ändå kanske hittat på det mesta eftersom såna där affärer alltid slutar med att folk blir sårade.)

Jag kan i alla fall inte sluta läsa...

Girly girl?

Okej, det blev lite shopping igår ändå.
Men i stort sett bara till barnen.
Vi tog en sväng till Rusta.
Theo fick en lite robotmotorcykel och en Pettson-bok.
Micha fick två "Barbie-dockor", eller vad de nu hette, för den extremt nätta summan av 20 kronor styck.
Hon älskar dem.
Själv har jag varit lite skeptisk.
Känns inte könsneutralt direkt.
Jäkligt "girlygirly".
Men samtidigt så älskade ju jag mina Barbies när jag var yngre.
Nostalgi.
Och Theo har redan lagt beslag på dem ett par gånger så då blir det ju ett bra genusutbyte när Micha leker med hans Blixten McQueen-bilar.

Idag har vi en massa grejer att göra.
Främst ska vi sätta upp gigant-TV:n på väggen äntligen.
Sen blir det att ta in utemöblerna, rensa mormors fotografier (och lämna de jag inte ska behålla till morbror), träna (jajjamensan!) och beställa nästa års almanackor hos Önskefoto.
Sen blir det middag hos svärisarna.
Det är rätt bekvämt.

Först ska jag bara få igång maken som somnat i soffan.
Igen.

Oshoppande sollördag

Nä men om man skulle göra nåt nyttigare än att slappa framför datorn.
Ut i solen kanske?
Jag har lite pengar på kontot som bränner.
Men jag FÅR inte shoppa.
Näpp.
Men planera inköp på IKEA får jag i alla fall.
Sovrums-make-over för tiotusen?
Det låter det...

Vad ska ni andra göra idag?

Hemma från söder

Hemma igen.
Äter kaviarmacka, makens knep för att mildra baksmällan.
Det är sältan som gör det hävdar han.
Ja, vi får väl se.
Jag misstänker starkt att jag kommer ha drabbats av nåt virus imorgon ändå...
Har i alla fall haft en sjukt trevlig kväll med P.
Vi kom iväg rätt sent och virrade runt lite på söder innan vi hamnade på La crêperie där vi åt "gallets" - alltså pannkakor med olika fyllning.
Vi pratade mycket relationer och annat matnyttigt medan vi drack (rätt blaskigt) rosé.
Efter middagen gick vi ut i regnet och sökte skydd under en markis vid en lampaffär.
Där blev vi uppraggade av en mycket trevlig Johan som diskuterade olika lampor med oss innan han fick med oss in på nåt ställe.
I nån galleria.
Bruno Götgatsbacken?
Det var nåt efternamn på stället.
Men jag minns inte så noga.
Vi är inte så haj på söder väninnan och jag.
Därinne stod vi länge och drack, pratade och skrattade med Johans och hans vänner Micke och Henrik.
Till dess att Micke övergav oss för några 25-åringar vid bordet bakom.
Då insåg vi att vi nog var för gamla för ragg.
Och för gifta.
Så då visade P bilder på sina barn och vi tackade för oss.
Sen tog vi ett sista glas vin på Rival där vi satt vid sista bordet innan svängdörrarna - vilket innebar att alla ställde sina urdruckna glas brevid oss...
Hade även spanläge på Wille Crawford från min plats.
Han var mycket städad och ordentlig verkade det som.
Det var nästan vi också.
Tog pendeln hem till P där jag ringde efter taxi.
Och voilá - nu är jag hemma!
Med all trolighet kommer jag ha drabbats av ett virus imorgon.
Men nu vet ni alla fall att jag är hemma.
Så ni slipper undra imorgon.

Hoppas ni haft trevliga kvällar allihop!
PUSS

Livstecken

Vill bara ropa hej.
Innan dagislämning.
Ikväll är det dags för utekväll på söder.
Jag är laddad.
Får se om jag hinner köpa nån ny liten top på lunchen.
Nya kläder är ju ett måste för mig när jag ska ut.
Ha en härlig fredag vänner!

We will survive!

Jag har ju nästan glömt bort fredagens begivenhet!
Jag och bästaste-bästa ex-kollegan P ska ut och dricka drinkar och snacka skit.
Och kanske, om andan faller på, dansa loss på dansgolv eller bardisk...
Det ni!
Det blir parrrrrtyyy!
Något vi inte gjort, bara hon och jag, på evigheter.
Har mest blivit rainchecks när vi planerat in något.
Men nu ska det bli av.
Vi ska mejka oss, piffa håret, dricka, snacka och ha det så f***ing kul.
Vi är båda i behov av peppning - så då peppar vi helt enkelt varandra.
Nej, vi ska inte dränka sorger - vi ska dricka bubbel för att bli kreativa och fyllda med framtidsidéer.
Och detta är vår themesong...

När dimman lättar...

Scharlakansfebervarningen över.
Det var bara efterdyningar från helgens feber.
Precis som Sara skrev i kommentaren.
Så efter läkarbesök blev det dagis för skruttan och jobb för mig.
Och idag fick jag en jäkla massa gjort, det känns som det börjar vända nu och jag hinner i kapp med allt jag förutsatt mig att göra.
Så himla skönt.
Men man ska inte ropa hej...
Känns bättre på jobbet också, efter att vi på avdelningen pratat en hel del om hur vi känner inför osäkerheten.
Förändringarna.
Det stora okända.
Eller "dimman" som jag och kollegan kallade det.
Till jul vet man hur det blir.
Info, marknad eller...?
Men vi jobbar på och hoppas på det bästa helt enkelt.
Och letar väl lite jobb ändå...
Nån som har ett superjobb för en engagerad kommunikatör? ;-)

Strax dags för Grey's Anatomy.
Det tror jag faktiskt att jag ska kolla in.
Om inte maken vill gosa ner sig med en film - det kan också vara nice.
Vad har ni andra för er?