För er som undrar så ligger vi högst just nu.
Jag tänker inte säga vad vi ligger på för bud.
Inte heller vad vår maxgräns är.
Och för er som undrar så väljer vi inte lån till det där huset framför tid med våra barn...
Vi hoppas kunna gå jämnt upp eller kanske bara ta små lån - vilket kan handla om 1000 spänn i månaden.
Inget man kan gå ner i tid på direkt.
Däremot skulle barnen få en mycket bättre tomt och ett område utan så mycket biltrafik att växa upp på.
Sorry, men jag tar åt mig och blir lite ledsen när det känns som om vänner tycker man gör kassa val...
(Vet att du inte menade så T, men ville förklara ändå.)
Fast jag är rätt säker på att vi inte får huset ändå.
Så jag behöver nog inte fundera så mycket mer på det.
tisdag, september 08, 2009
Slut i skallen redan innan dagen börjat
Har drömt om hus hela natten.
Och om grannar.
Idag är jag grötig i skallen.
Kan inte den här budgivningsprocessen vara över snart?
Och om grannar.
Idag är jag grötig i skallen.
Kan inte den här budgivningsprocessen vara över snart?
måndag, september 07, 2009
Mentala gränser
Okej.
Så här är det.
Utan att låta allt för full av mig själv (vilket är svårt att undvika, men jag ber om ursäkt i förhand).
Vi skulle kunna bjuda apmycket för det där huset.
Vår nuvarande ekonomiska situation klarar det.
(Jag har korrigerat mitt ordval här från tidigare inlägg...)
Men.
Maken och jag har satt en mental gräns för vad vi tycker vi kan buda.
En mental gräns för hur mycket lån vi vill ha igen.
En mental gräns för hur mycket det där huset egentligen är värt.
"Det är inte byggt av guld liksom, älskling", som F så fint uttryckte det.
Problemet är att det främst är F som har den mentala gränsen.
Jag har mest mentala problem.
Ja ni känner ju mig.
Ändå är det jag som ska ansvara för budgivningen och kontakten med mäklaren.
Känns som att sätta en spelberoende vid ett Black Jack-bord med direktiv att inte satsa...
Så här är det.
Utan att låta allt för full av mig själv (vilket är svårt att undvika, men jag ber om ursäkt i förhand).
Vi skulle kunna bjuda apmycket för det där huset.
Vår nuvarande ekonomiska situation klarar det.
(Jag har korrigerat mitt ordval här från tidigare inlägg...)
Men.
Maken och jag har satt en mental gräns för vad vi tycker vi kan buda.
En mental gräns för hur mycket lån vi vill ha igen.
En mental gräns för hur mycket det där huset egentligen är värt.
"Det är inte byggt av guld liksom, älskling", som F så fint uttryckte det.
Problemet är att det främst är F som har den mentala gränsen.
Jag har mest mentala problem.
Ja ni känner ju mig.
Ändå är det jag som ska ansvara för budgivningen och kontakten med mäklaren.
Känns som att sätta en spelberoende vid ett Black Jack-bord med direktiv att inte satsa...
Bud nr 2 är lagt
Budet är nu uppe i 3, 8 miljoner.
Annan budgivare än oss.
Vi fortsätter uppåt ett tag till så klart.
Trots min nedslagenhet.
Annan budgivare än oss.
Vi fortsätter uppåt ett tag till så klart.
Trots min nedslagenhet.
Tror det är kört redan...
Damn.
Våra nuvarande grannar var på andra visningen nu ikväll.
Med grannfruns bror och familj - som var potentiella köpare.
Hennes bror har en dotter med handikapp.
Rullstol.
Då är enplanshus drömmen.
Enplanshus nära syster är ju ännu bättre.
De förtjänar huset mycket mer än oss egentligen.
Och om jag inte gissar fel kommer grannarna stötta en budgivning ekonomiskt om det behövs...
Jag känner mig nedslagen.
Fast ingen lagt bud över oss än vad vi vet...
Våra nuvarande grannar var på andra visningen nu ikväll.
Med grannfruns bror och familj - som var potentiella köpare.
Hennes bror har en dotter med handikapp.
Rullstol.
Då är enplanshus drömmen.
Enplanshus nära syster är ju ännu bättre.
De förtjänar huset mycket mer än oss egentligen.
Och om jag inte gissar fel kommer grannarna stötta en budgivning ekonomiskt om det behövs...
Jag känner mig nedslagen.
Fast ingen lagt bud över oss än vad vi vet...
söndag, september 06, 2009
Efter husvisningen
Joråsåatt...
Vi vill fortfarande ha det.
Huset.
Men som sagt - det var vi inte ensamma om.
Tror de delade ut alla prospekten så en 40 familjer var det säkert.
Men som på alla visningar är väl hälften där för att det är kul att bara kolla och av resten är det bara en bråkdel som kommer att hänga med upp över fyra miljoner.
Men det räcker ju med EN annan sugen köpare så har man en upptrissad budgivning...
Huset var inte helt perfekt, det var det inte.
Det saknades förvaring - särskilt garderobsplats i föräldrasovrummet.
Och takhöjden var för låg för att sätta in IKEAs fullhöjds PAX.
Och det är mindre än det vi har idag.
Drygt 20 kvadrat mindre.
Men...
Vi behöver verkligen rensa vårt hem.
Hälften av de garderober vi har idag är fyllda med kläder och saker som vi aldrig använder.
Vi har för stort idag - grejer som vi borde slänga hamnar i skrymslen och vrår och samlar damm.
Jag städar knappt nedervåningen längre.
I ett enplanshus har man lättare att ha överblick när man städar.
Man = jag.
Fördelarna med huset är övervägande många.
Tomten är perfekt - stor och öppen med möjligheter för barnen att rumla runt men även insynsskyddad med enorm häck.
Gatan är i stort sett otrafikerad, bara 5-6 hus ovanför oss och en vändzon.
Köket är så snyggt så snyggt, precis som vi vill ha med vita luckor och svarta bänkar.
Och vinkyl... (Smaka på det!)
Badrummet har både bastu, dusch och hörnbadkar.
Tvättstugan är stor - med dubbla tvättmaskiner och dubbla torktumlare!
Mycket stora fina fönster och fräscha färger i hela huset.
Fortfarande nära till dagis och svärföräldrarna.
Sol hela dagen och kvällen - utan att behöva hugga ner grannens tallar.
Visst kan jag komma att sakna vår balkong, mitt nya fina skoskåp, discoduschen och klädkammaren...
Men vi är på.
Vi vill ha.
Sen får vi se hur långt vi kommer.
Vi vill fortfarande ha det.
Huset.
Men som sagt - det var vi inte ensamma om.
Tror de delade ut alla prospekten så en 40 familjer var det säkert.
Men som på alla visningar är väl hälften där för att det är kul att bara kolla och av resten är det bara en bråkdel som kommer att hänga med upp över fyra miljoner.
Men det räcker ju med EN annan sugen köpare så har man en upptrissad budgivning...
Huset var inte helt perfekt, det var det inte.
Det saknades förvaring - särskilt garderobsplats i föräldrasovrummet.
Och takhöjden var för låg för att sätta in IKEAs fullhöjds PAX.
Och det är mindre än det vi har idag.
Drygt 20 kvadrat mindre.
Men...
Vi behöver verkligen rensa vårt hem.
Hälften av de garderober vi har idag är fyllda med kläder och saker som vi aldrig använder.
Vi har för stort idag - grejer som vi borde slänga hamnar i skrymslen och vrår och samlar damm.
Jag städar knappt nedervåningen längre.
I ett enplanshus har man lättare att ha överblick när man städar.
Man = jag.
Fördelarna med huset är övervägande många.
Tomten är perfekt - stor och öppen med möjligheter för barnen att rumla runt men även insynsskyddad med enorm häck.
Gatan är i stort sett otrafikerad, bara 5-6 hus ovanför oss och en vändzon.
Köket är så snyggt så snyggt, precis som vi vill ha med vita luckor och svarta bänkar.
Och vinkyl... (Smaka på det!)
Badrummet har både bastu, dusch och hörnbadkar.
Tvättstugan är stor - med dubbla tvättmaskiner och dubbla torktumlare!
Mycket stora fina fönster och fräscha färger i hela huset.
Fortfarande nära till dagis och svärföräldrarna.
Sol hela dagen och kvällen - utan att behöva hugga ner grannens tallar.
Visst kan jag komma att sakna vår balkong, mitt nya fina skoskåp, discoduschen och klädkammaren...
Men vi är på.
Vi vill ha.
Sen får vi se hur långt vi kommer.
Det här kommer att bli tufft
Today is the day
Håll tummarna för att vi...
1) inte blir besvikna på huset
2) slipper trängas med allt för många köpsugna spekulanter
3) vinner budgivning om vi gillar huset.
1) inte blir besvikna på huset
2) slipper trängas med allt för många köpsugna spekulanter
3) vinner budgivning om vi gillar huset.
lördag, september 05, 2009
Ska till svärisarna på middag
I huvudet på Kattis
fredag, september 04, 2009
Feeling fine. Eller great kanske till och med...
Gud vad vi slet idag.
Till och med maken insåg nu att vi bor i ett kaoshem även om han allt som oftast blundar för det.
"Shit så mycket skräp vi samlar på oss överallt" var hans kommentar när vi dragit fram tavlor, lådor, kläder, lampor, hinkar och allt möjligt bråte från skrymslen och vrår på nedervåningen.
Framförallt kläder.
Tvättade kläder i högar och i kassar.
Smutsiga kläder över alla sovrumsgolv och på möbler - och i tvättkorgar så klart.
Skulle vi tvätta all smutstvätt just nu skulle det krävas minst 20 tvättar...
När det var en timme kvar till mäklarvärderingen insåg vi att vi inte hade annat val än att stuva undan alla kläder i resväskor och stoppa in i klädkammaren.
Fyra resväskor fyllde vi.
Ja, det var DIN idé älskling...
Så när mäklaren kom hade vi fått ett hyfsat tiptop-hem att visa upp.
Och vi hade hunnit duscha bort den värsta svettlukten...
Mäklaren, Carina, var mycket ordentlig och strukturerad när hon gick igenom huset.
Hon frågade om alla maskiner och när tapetseringar var gjorda, om tomten hade sol på kvällen och hur stor balkong och altan var och när vi visade discoduschen såg hon mycket förtjust ut.
Summan av besöket gav oss i alla fall den fingervisning vi ville ha inför söndagens visning och efterföljande budgivning.
Om vi nu gillar huset kommer vi absolut att kunna buda långt utan att behöva oroa oss allt för mycket.
Det känns coolt.
Så här såg delar av huset ut efter piffningen.
Flyttade lite möbler och helt plötsligt känns vardagsrummet som en balsal.
Typ.
Eller ett stort vardagsrum i alla fall.
Mest nöjd är jag med att jag lyckades pimpa vårt tråkiga badrum så det kändes lite mer up to date.
Eller, det jag egentligen är mest nöjd med är att min sjukdomskänsla försvann någonstans i den där desperata städyran.
Känner mig toppen just nu.
Kan ju bero på att det väntar kräftor och vin med maken om nån timme.
Och att jag sippar på en efter-hus-värderings-drink...
Så.
What have you guys been doin' today?
Till och med maken insåg nu att vi bor i ett kaoshem även om han allt som oftast blundar för det.
"Shit så mycket skräp vi samlar på oss överallt" var hans kommentar när vi dragit fram tavlor, lådor, kläder, lampor, hinkar och allt möjligt bråte från skrymslen och vrår på nedervåningen.
Framförallt kläder.
Tvättade kläder i högar och i kassar.
Smutsiga kläder över alla sovrumsgolv och på möbler - och i tvättkorgar så klart.
Skulle vi tvätta all smutstvätt just nu skulle det krävas minst 20 tvättar...
När det var en timme kvar till mäklarvärderingen insåg vi att vi inte hade annat val än att stuva undan alla kläder i resväskor och stoppa in i klädkammaren.
Fyra resväskor fyllde vi.
Ja, det var DIN idé älskling...
Så när mäklaren kom hade vi fått ett hyfsat tiptop-hem att visa upp.
Och vi hade hunnit duscha bort den värsta svettlukten...
Mäklaren, Carina, var mycket ordentlig och strukturerad när hon gick igenom huset.
Hon frågade om alla maskiner och när tapetseringar var gjorda, om tomten hade sol på kvällen och hur stor balkong och altan var och när vi visade discoduschen såg hon mycket förtjust ut.
Summan av besöket gav oss i alla fall den fingervisning vi ville ha inför söndagens visning och efterföljande budgivning.
Om vi nu gillar huset kommer vi absolut att kunna buda långt utan att behöva oroa oss allt för mycket.
Det känns coolt.
Så här såg delar av huset ut efter piffningen.
Flyttade lite möbler och helt plötsligt känns vardagsrummet som en balsal.
Typ.
Eller ett stort vardagsrum i alla fall.
Mest nöjd är jag med att jag lyckades pimpa vårt tråkiga badrum så det kändes lite mer up to date.
Eller, det jag egentligen är mest nöjd med är att min sjukdomskänsla försvann någonstans i den där desperata städyran.
Känner mig toppen just nu.
Kan ju bero på att det väntar kräftor och vin med maken om nån timme.
Och att jag sippar på en efter-hus-värderings-drink...
Så.
What have you guys been doin' today?
Högt värderad fredag?
Kände mig konstig hela kvällen igår.
La mig på mattan i vardagsrummet när jag kom hem och låg där tills barnen skulle nattas.
Sen nattade jag mig själv.
Loggade inte in på datorn alls.
Klart sjukdomstecken...
Men efter skön sömn känns det lite bättre idag.
Har fortfarande ingen feber men kroppen känns rätt seg och jag har lock för öronen.
But no rest for the hussugna.
Idag är vi lediga för att röja i huset då vi får mäklarbesök vid 16.
Värdering av huset.
Vi får väl se vad domen blir - om vi kommer ha råd att köpa det där andra huset utan allt för stora lån.
Jag drömde i natt att mäklaren var en snygg latinotjej som stötte hårt på Fredde och för mig berättade att hon hade hög feber men ändå skulle ta i hand.
Jag blev vansinnig - komma här och smitta ner mig med svininfluensa och sånt!
Att hon stötte på Fredde störde mig inte alls tydligen.
Och sen värderade hon huset till en halv mille mindre än jag tänkt så jag vart skitbesviken.
Hoppas att det inte var en sanndröm...
La mig på mattan i vardagsrummet när jag kom hem och låg där tills barnen skulle nattas.
Sen nattade jag mig själv.
Loggade inte in på datorn alls.
Klart sjukdomstecken...
Men efter skön sömn känns det lite bättre idag.
Har fortfarande ingen feber men kroppen känns rätt seg och jag har lock för öronen.
But no rest for the hussugna.
Idag är vi lediga för att röja i huset då vi får mäklarbesök vid 16.
Värdering av huset.
Vi får väl se vad domen blir - om vi kommer ha råd att köpa det där andra huset utan allt för stora lån.
Jag drömde i natt att mäklaren var en snygg latinotjej som stötte hårt på Fredde och för mig berättade att hon hade hög feber men ändå skulle ta i hand.
Jag blev vansinnig - komma här och smitta ner mig med svininfluensa och sånt!
Att hon stötte på Fredde störde mig inte alls tydligen.
Och sen värderade hon huset till en halv mille mindre än jag tänkt så jag vart skitbesviken.
Hoppas att det inte var en sanndröm...
torsdag, september 03, 2009
Neggo
Känner mig konstig.
Konstigare än vanligt alltså.
Har haft tryck över ena tinningen i ett par dagar.
Inte huvudvärk utan mer som när man slagit i och blivit svullen.
Fast jag tror inte att jag är svullen.
Idag vaknade jag även med förkylningskänsla och lätt illamående i kroppen.
Hypokondrin har inga gränser när det finns så många sjukdomstillstånd att välja på...
Och imorgon har jag och Fredde tagit ledigt för att röja huset inför värdering.
Får väl se hur det går.
Jag hyser inget större hopp.
Just nu är jag inte en positiv människa.
Konstigare än vanligt alltså.
Har haft tryck över ena tinningen i ett par dagar.
Inte huvudvärk utan mer som när man slagit i och blivit svullen.
Fast jag tror inte att jag är svullen.
Idag vaknade jag även med förkylningskänsla och lätt illamående i kroppen.
Hypokondrin har inga gränser när det finns så många sjukdomstillstånd att välja på...
Och imorgon har jag och Fredde tagit ledigt för att röja huset inför värdering.
Får väl se hur det går.
Jag hyser inget större hopp.
Just nu är jag inte en positiv människa.
onsdag, september 02, 2009
Later dudes...
Hjärnan snurrar av jobb, hustankar, städnojja, huvudvärk och barntjat.
Återkommer när karusellen slutat snurra lite.
Återkommer när karusellen slutat snurra lite.
tisdag, september 01, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)