Brukar ju sällan skriva särskilt mycket om mitt jobb - var jag jobbar och vad jag gör - men jag gör ett undantag nu.
För det är lite mycket att fundera på...
I förra veckan fick vi på vår avdelning på jobbet ett besked som vi väntat på väldigt länge.
Ja, typ i flera år efter hela tre utredningar och rapporter.
Nu är det äntligen bestämt och officiellt (typ, men det ska ju ut i budgetpropositionen nu i veckan - så som det funkar på myndigheter).
Beskedet var lite oväntat men ändå inte helt chockartat.
Det innebär i alla fall en verksamhetsövergång, som det så fint heter på myndighetsspråk.
Det vill säga - vi alla medarbetare går över till en annan myndighet med alla våra arbetsår, lön och annat.
Senast 1 juli nästa år ska det vara klart.
Dock kvarstår en massa frågetecken.
Hur kommer organisationen se ut? (Det kommer lika många kollegor från två andra myndigheter som ska in i organisationen också.)
Vem får vi som chef? (Jag har ju i mångt och mycket valt mitt jobb just tack vare att jag fick en så otroligt bra chef.)
Vad kommer vi att få göra, kommer våra planer för framtida projekt ändras, får vi arbeta på samma sätt?
Och för mig speciellt så är frågan "Behövs det så många kommunikatörer och i så fall kommer jag att få jobba lika nära mina kollegor som idag?"
Risken finns ju att det inte riktigt finns plats för mig på samma sätt som idag - och har jag inte heller min fantastiska chef bakom mig så kanske det inte är lika lätt att få gehör för mina tankar om framtiden.
Kanske sugs jag upp nån central kommunikationsavdelning, kanske blir jag överflödig och med bara två år på myndighet kanske jag är först att gå?
I veckan fick jag också en förfrågan från en chef på en annan avdelning på min nuvarande myndighet om jag kanske var intresserad av en ny tjänst hos dem, med lite liknande uppgifter som de jag har idag.
På samma myndighet, men utan mina nuvarande närmaste kollegor och kanske lite mer administrativ karaktär än kommunikativ.
En bra chef har jag förstått och jag skulle ha ganska fria händer i min roll och många kollegor på den avdelningen är självklart roliga och trevliga vet jag redan idag.
Och det är en fortsatt fast tjänst med mindre osäkerhetsfaktorer.
Men.
Jag gillar verkligen mina närmaste kollegor, trivs med min roll idag, har en fantastisk chef och har lyckats sätta mig in rätt bra i det vi arbetar med och förståelse för vårt uppdrag.
Gör ett rätt bra jobb tror jag.
Och så kittlar det ju lite i mig med denna påtvingade förändring - att byta arbetsgivare (ja, myndighet då - staten är ju fortfarande allas vår arbetsgivare) och kontor, att få vara med om förändringsarbetet.
Att stanna kvar på samma plats innebär att det är samma problem som finns idag (jodå, det finns alltid några problem på en arbetsplats) och att jag inte får jobba med en lika snygg webbplats som den jag byggt upp.
Min chef har gett mig råd när det gäller både för- och nackdelar.
Men i slutändan är det min magkänsla som måste bestämma säger hon.
Och hon har ju rätt.
It's up to me.
Så jag hänger nog med i övergången.
Hoppas att även nya myndigheten ska se fördelen med att ha mig som kommunikatör i mitt gamla gäng.
Känns det inte helt rätt då så får jag se mig om efter annat jobb.
Visst, inte helt lätt i detta yrke (jag fick detta jobb i konkurrens med 200 sökanden!) men jag tror och hoppas att min erfarenhet och kompetens ska leda till något bra - om jag hamnar i jobbsökarsituationen.
Så.
Långt inlägg, kort summering.
Jag sitter still i båten och hoppas att den ska föra oss framåt på ett bra sätt.
Oavsett var man hamnar.
Det blir nog en rätt spännande resa i alla fall.
