VAB... i onödan

Var mol alena vid lunchtid idag.
Alla hade övergett mig eller var inte på kontoret idag (med alla menar jag då de stackars tre-fyra kollegor jag oftast tvingar med mig på lunch...)
Kändes lite ensamt och trist att äta själv så jag ringde upp pappa som blev uppriktigt lycklig över att hans enda dotter tänkte på honom och även hämtade upp honom för lunch på lokala salladsstället.
Det krävs så lite för den grånande generationen.
Han blev än gladare när jag erbjöd honom att låna bilen resten av dagen - så han kunde åka till bilhandlaren och provköra ny bil.
Själv hade jag nämligen planerat en joggingtur hem från jobbet och då var det ju bra att slippa jogga 5 kilometer tillbaka för att hämta bilen...

Dock ändrades planerna efter att lunchen var uppäten eftersom Fredde ringde och meddelade att förskolan ville att vi skulle hämta en varm och ledsen Micha.
Jag skyndade mig dit och hämtade en ledsen tjej med röda kinder.
Hon hade tydligen hostat vid vilan och kunde inte somna och blev då ledsen (som hon alltid blir när hon är trött) och hade gråtit sig röd och varm.
De hade dock ingen termometer så de kunde inte ange vad hon hade i feber.
De hade däremot kylt henne med blöta handdukar - vilket säkert inte hade gjort henne gladare...

Well, well, jag tog hem skruttan och hennes bror.
Väl hemma konstaterade jag (självklart) att hon inte hade någon feber och att hon minsann inte alls var trött eller hängig.
Så här satt jag hemma med två pigga och påfrestande barn.
Jäääij, liksom!

Ringde förskolan efter nån timme och gick även dit med båda barnen så att de kunde se själva att hon var pigg och glad.
Inte för att anklaga dem för att ha gjort fel - utan för att få dem att förstå varför jag planerar att lämna barnen där imorgon med.
Jag förstår att de ringer föräldrarna för säkerhets skull och uppskattar att de bryr sig om mina barn.
Men det känns lite som om de ringt för att de inte klarat av situationen som uppstått då det är några nya fröknar och de har inskolning för fyra nya barn som tar mycket uppmärksamhet.
Något min dotter också skulle behöva efter sex veckors semester och med känsliga gener...

Imorgon kommer jag att lämna vagnen så att hon kan sova i den och slipper hosta så mycket och störa andra barn (vilket jag kan tänka mig var fallet).
Jag kommer också lämna vår örontermometer.

Happy joy joy

Idag var en bättre dag.
Inte bara för att jag fick så fina kommentarer i bloggen (tack igen!) utan för att jag började komma igång igen på jobbet.
Kontrollen och energin kom åter och avsaknaden av gremlinsångesten var tydlig.
Jag har ett rätt kul jobb egentligen.

Saker på min jobbagenda just nu:
- Beställa bildekaler med vår logga till alla våra tjänste- och företagsbilar
- Skriva en text för personaltidningen
- Uppdatera information på nya intranätet
- Ta fram informationsaffisch till en chef i Akalla
- Ta fram öppettidsskylt till chef i Växjö
- Göra ett första förslag till ett typ av nyhetsbrev/inbjudan via e-post
- Interndebitera för alla trycksaker vi tog fram innan sommaren
- Planera julfest med övrig festkommitté
- Besluta och ta fram nytt utseende/formspråk/manér på vår webbplats!

Förutom interndebiteringen är det ju nästan bara roliga grejer.
Julfestplaneringen är så kul att jag gör den på fritiden - ska just nu ut och kolla eventbolag på nätet.
Det finns en hel del skoj man kan hitta på.
Jag är till exempel en sucker för teman.
Vem säger att en julfest måste ha julbord och julgranar - när man kan ha paraplydrinkar och palmer!?!
Just wait and see...

Gud vad ni är rara!

Tänk vad en dålig dag och ett kasst inlägg kan ge en fina kommentarer. Puss på er. Så klart jag inte slutar, det var ju aldrig en möjlighet med tanke på mitt bloggberoende. Men tack för ert stöd. Love to you!

Okommunikativ

Jag har läst roliga bloggar idag.
Roliga bloggar som gör mig deppig.
För att de är så roliga och jag är så fucking boring.
Pinsamt trist.
Kan inte få till ett enda småkul eller ironiskt dräpande inlägg.
Överväger allvarligt på att sluta blogga - men inte ens det kan jag klara av eftersom jag är så galet beroende.
Kommunikationshooked.
Även om det jag kommunicerar här är är rätt kasst.
Tur att det inte är detta jag får betalt för.

Fast jag kan ju inte heller påstå att jag levererat så mycket på jobbfronten heller idag.
Första dagen är alltid nån sorts startsträcka.
Man försöker överleva utan att få semesterabstinens och hyperventilera.
Det klarade jag i alla fall.
Imorgon kanske jag till och med klarar mer än att gå igenom olästa mail och muttra över opåfyllda fruktkorgar.
Imorgon kanske jag till och med kommunicerar på arbetstid.
Sånt som marknadskommunikatörer förväntas göra.
Man kan ju alltid hoppas.
Kanske blir det en roligare blogg också då.

Men bara kanske...

Måndagsångest

Gäsp.
La mig vid 23 men somnade inte förrän efter 2.
Jobbtankar och en ledsen dotter höll mig vaken.
Barnen väckte mig sedan vid 6.30.
Trött.
Vi är täppta i näsan alla tre.
Alla är smågriniga.
Känns inte som en bra start på arbets- och dagisveckan.
Nu ska jag få dem att duscha med mig och sedan försöka bege mig till dagis om 40 minuter.
Wish me luck - I need it.

Sköna söndag

Somnade nån gång efter tre igår.
Vaknade - utvilad och utan baksmälla - vid 11.30.
Första natten med över 8 timmars sömn på hela semestern?
Skönt var det i alla fall.
Vi duschade och gick över till Freddes föräldrar som hade barnen från 21-tiden igår.
Där bjöds vi på pannbiff och mozzarellatomater samt vattenmelon.
Och solsken.

Nu njuter vi av vår sista semestereftermiddag denna sommar.
Imorgon är det "back to work" igen.
Känns så där...

Nån mer som börjar jobba imorgon?

Kommer bli en skön morgon

Jag älskar att maken och jag båda vill städa undan innan vi går och lägger oss efter en fest. Man njuter mer av sovmorgonen då.

Gör dumheter på vår pimpade altan...

Singstar-suddare

Dum, dummare, guldfisk.?!

Nykterist Maria har förfallit...

..och jag faller med henne. Med hattar på.

Ute blir inne

Nya fina pergolan med partylampor överges när det blåser så här. Men det blev mysigt inne också. Let the kräftparty börja!

Redo för kräftskiva

Ser ut som jag ska fira nationaldag i gult och blått. Vill använda klänningen jag köpte förra sommaren och då funkad det bäst med blå koftan. Makes me show off my booty.

Honking my own horn - beep beep!

Eftersom jag ännu inte skaffat mig den där träningsbloggen jag funderat på så måste jag få dunka mig själv lite i ryggen på min vanliga blogg.
Har idag sprungit min sjunde löprunda sedan 1 augusti!
Det är nästan en varannan dag under augusti.
Okej, inte är de långa - men 3 km är inte fy skam för ett kylskåp som jag.
Och så har jag ju promenerat en hel del de övriga dagarna.
Jag planerar att unna mig en mp3-spelare man kan sätta fast i band på armen som belöning när jag sprungit min tionde runda.

Slut på tutandet.

Preparationer

Sorry, gårdagen var jag helt enkelt för trött för att blogga.
Och idag har jag helt enkelt för mycket att göra för blogga.
Ikväll är det vår årliga kräftskiva och jag har miljoner saker att göra.
Eller i alla fall tjugo.

Barnen är tillfälligt bortlämnade till svärisarna medan Fredde är och handlar och jag bakar kladdkaka.
Sedan ska jag städa badrum, kök, hall, vardagsrum, lekrum (why bother egentligen?) och nedre toaletten.
Ska pynta på altanen och ta fram bord.
Ordna med aioli och bröd, snacks och godis.
Piffa mig.

Men nu först - städning.
Let the städkaos begin.

PS. Ni som undrade över Pilgrim-inköpen... Jag kan ju inte lägga ut bilder eftersom en del troligen är presenter. Men det var en del udda grejer till bra pris.

Gotland bra men hemma bäst!

Här låter vi inte solen förgås

En timme till avfärd och maken pressar ut det sista av Gotlandssemestern. Själv tycker jag synd om Jo som haft migrän sedan i morse, ingen kul avslutning för henne.

Smyckeslycka!

Har storshoppat på Pilgrim.

Skiva!

Improviserad kräftskiva på en tisdag. Inklusive saffransaioli.Mums!

Jag har också shoppat...

..skor, vad annars?! Älskar färgen.